En sådan fantastisk höst. Rena rama värmeböljan. Utomhustermometern visar plus 20 grader i skuggan. Jag småsvettas i långärmat.
I arvegodset efter min mamma finns en rund behållare av hård papp. Under locket ligger köttermometern Carmen väl inlindad i sin bruksanvisning som lovar ett saftigt och gott resultat då nötsteken är färdig att tas ur ugnen.
Mamma hade köpt termometern när hos satte bo tillsammans med pappa. För en kostnad av 5 kronor och 50 öre. Köttermometern som nu är i min ägo är sålunda en riktig raritet. Det jag gillar mest med den är visaren som uppger när trikindöden inträffat. Det känns mycket betryggande.
Att drabbas av trikiner kan skaka om den mest råbarkade. Bara tanken på att något levande skulle rumstera om i mina tarmar och ställa till med oreda får skinnet att knottra sig på armarna. Så fasansfullt!
Jag tar inga som helst risker med det jag stoppar i mig. Allt ska vara vällagat men måste ändå tillstå att äter jag biff ska den vara medium rare. Helst ska det sippra ut mörkt rosa köttsaft på tallriken när jag sätter kniven i köttet.
Nå, det finns gott om farliga livsmedel runt om i vår värld. Rätter som blivit populära på grund av risktagandet den inmundigande utsätter sig för. Må hända ger det ett extra streck på den modiges axelklaffar. Ett bevis på besegring av det extrema men jag vill kalla det dumdristighet. Mina epåletter må fortsätta vara rena från modighetsstreck ty jag skulle med bestämdhet tacka nej om jag blev bjuden på till exempel afrikansk oxgroda. En groda som inte uppnått det stadie då den börjar para sig innehåller ett sådant starkt gift att måltiden kan sluta i njursvikt. Eller små bläckfiskbebisar som styckats levande och omedelbart stoppas i munnen för att uppnå den bästa kulinariska euforin. Problemet är bara att sugkopparna på bläckfiskbitarna fortfarande är vid liv. Istället för en festmåltid kan det sluta med döden då bläckfiskens sugkoppar i ett desperat försök att undkomma mänsklig magsyra kväver den som äter genom att suga sig fast på insidan av halsen i sväljningsögonblicket. Här kan man verkligen tala om att sätta maten i halsen.
Aphjärna oavsett tillagningsmetod kan få ens egen hjärna att börja likna en svamp. Den som är sugen på just denna anrättning bör enligt rekommendation inte äta den allt för ofta om hjärnans hållbarhet ska bestå.
Ät inget som har ögon, den uppmaningen har jag hört vegetarianer säga. Men inte ens en vegetarian går säker då det gäller exotiskt födointag. Råa cashewnötter är giftiga och frukten Pangium edule innehåller vätecyanid och den som inte dör blir i alla fall kraftigt illamående.
Jag drar slutsatsen kring mina matinspirerande funderingar att det bästa är nog att hålla sig till det jag är van vid och som jag vet är säkra måltider. Och ska jag göra en söndagsstek har jag alltid mammas gamla köttermometer att ta till. Om jag inte föredrar en som ansluts med Bluetooth smart vilken kopplats samman med min mobiltelefon eller surfplatta och styrs med en app. Då kan jag få tid över till annan och behöver inte ens uppehålla mig i köket. Mobilen håller kollen på allt. Även trikindöden om det nu är en fläskstek som ska avnjutas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar