Ute är det grått och regnigt. Men vad gör väl det en dag som denna! Maken och jag firar idag våra 43 år tillsammans. Festligheterna började redan under förmiddagen. De 350 kalorierna som försvann under morgonens promenad återställdes efter ett intag av vår lokala bagerskas nybakade semla. Det finns semlor av olika modeller på Skärblackas hembageri. Dagen till ära köpte jag två av den stora modellen. Ja rent utav den största. Lyxsemlan. Så stora att de knappt ryms i de djupa tallrikarna där de omsluts av varm mjölk. Bakade på riktigt smör, rejält fylld med mandelmassa och fluffig grädde.
Festen fortsätter om några timmar. Goda rätter på faten, bubbel i glasen och medan vi äter ska vi låta oss underhållas av installationen av USAs nye president. Jag tänker sitta framför teveapparaten hela natten om så krävs. Vill inte missa en enda minut av händelsen. Det enda jag ängslas över är att någon hittar på att skjuta skallen av Mr Biden innan han hinner svära eden.
Sju presidenter har maken och jag fått uppleva. Den åttonde är på gång. Aldrig tidigare har jag engagerat mig i så hög grad som i detta presidentval. Inte heller har jag känt mig så nöjd med utgången som denna gång. I ärlighetens namn har jag aldrig brytt mig om något tidigare presidentval. Inte ens mellan Clinton och Trump eftersom jag trodde mig veta utgången.
Det går aldrig att ta något för givet eller ta ut en seger i förskott. Men att det amerikanska folket för fyra år sedan skulle välja en storskrävlande pajas som gärna fabulerar till president kändes otänkbart.
Nu flyger klanen Trump till Florida. Utan att avgående presidentfrun bjudit den tillträdande på den traditionsenliga tekoppen i det privata residenset. Och Donald Trump vägrar medverka i överlämnandet av makten. Han vinkar istället åt folket som han älskar och lovar kämpa för Amerika i all framtid. Allt medan frugan ler, håller den hand som inte vinkar men snaskiga nyheter påstår att hon tänker lämna sin man och söka sin egen lycka tillsammans med ett fett ekonomiskt underhåll.
Detta är sannerligen en dag värd att firas. 43 gemensamma år, många dagar har förflutit sedan vi möttes för första gången. Mycket har vi fått uppleva tillsammans. Soluppgång och nattsvart himmel. Glädje och sorg. Medgång och motgång. Ibland har vi åkt berg-och dalbana i en rasande fart men har alltid tagit mark tätt bredvid varandra utan att släppa greppet om varandras händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar