Svart mjölk och hjärtstopp

 Idag har jag orkat kravla mig upp ur sjukbädden och med stapplande steg tagit mig till postlådan. Bara för att få en nypa frisk luft. Den skrällande hostan har gett mig ömma magmuskler och jag befarar både framfall och bakfall för det känns konstigt precis över allt. 

Och så har vintern anlänt. Ser ingen som helst tjusning i det vita täcket, det ger enkom upphov till besvär.

Advent står för dörren och jag har bestämt mig för att i morgon ska jag vara frisk nog att klara av juliga gardiner, lika juliga dukar och så adventsstjärnor och sjuarmade ljusstakar som kommer lysa upp i mörkret.

Men idag är allt bara ynkligt. Så fick jag ett sms.

”Hej hur mår ni? Är i mataffären, behöver ni något så handlar jag åt er”. 

Den goda grannen hörde av sig. Värme och omtänksamhet. 

Forskning har visat att vi mår bra av att ha goda grannar. Vilket jag kan hålla med om utan att vara en forskare. I Värmland hade vi en granne som alltid gav oss det onda ögat. Hur det hela började minns jag inte så här 35 år senare men jag gissar att det startade när hon ville köpa mjölk av oss. Ja visst en liter eller två kunde vi undvara av vår försörjning som mjölkbönder. Men när det eskalerade till uppemot trettio liter åt gången nödgades vi sätta stopp. Då gjorde hon en polisanmälan. Anonymt. Gällande obeskattad mjölkförsäljning. Svart handel med vit mjölk. Sen fortsatte det av bara farten. Anmälningarna haglade in till poliskonstapel Håkansson. Stulna dagstidningar. Sviktande hjärta och en släng av hjärtstopp på grund av våra uppsatta elstängsel runt beteshagarna som förhindrade att våra kossor tog sin in på hennes gräsmatta. Oljud från motorsåg, röjsåg, traktorn, skördetröskan och att det luktade skit från gödselbrunnen. Och att våra barn bar opassande kläder. Den dagliga listan med upprättade anmälningar var lång och enligt anmälaren fullödig.

Poliskonstapel Håkansson nödgades sammankalla oss alla till möte på polisstationen i Degerfors. 

Målsägande och svarande. Håkansson i mitten. 

”Håll sams. Sluta med de här dumheterna. Var goda grannar”! 

Håkansson dundrade och visade upp sin bästa polisiära sida. 

Vi åkte hem och mjölkade våra kor. Grannen packade ihop sitt bohag, sålde huset och flyttade till Karlskoga och blev granne med kommunens soptipp. För på den tiden fanns ingen återvinning utan det var bara att tippa all skit i en enda stor hög.