Andliga hus och avstressat skvaller

Vi ser dem lite  var stans ute på landsbygden. Spår av väckelserörelsen som bredde ut sig under 1800- och 1900-talet. Nämligen bönhusen. Enkla byggnader som idag är omgjorda till privatbostäder, sommarstugor eller står helt öde och i långt framskridet förfall. Flertalet av landets bönehus är till och med jämnade till marken och tillsammans med  rivandet har ett kulturarv gått i graven.
Dock finns ett bönhus i Jämtland med byggnadsår 1936 som av länsstyrelsen byggminnesförklarats.

Precis som med gamla nedlagda affärer ute på landsbygden fyller dessa bönhus mig med vemod. Borta är tiden då närheten till allt som behövdes ute på landsbygden är förbi.
Jag gör mig en föreställning om hur predikanten i bönhusen med kraft och styrka förkunnade ordet medan arbetshänder knäpptes i bön.
Styrkta av stundens allvar dracks det kaffe när predikanten stoppat undan den heliga skriften i sin portfölj. Bönhuset fylldes med kaffedoft och skvallret tog vid när händer sträcktes mot faten med bullar, sockerkaka bakad på färska lantägg och småkakor som drömmar, vaniljhorn och brysselkex med röd kant.

Skvaller är inte enbart omoraliskt. Det har även sitt syfte för skvaller behöver nödvändigtvis inte vara förtal. Skvaller knyter människor samman vilket i sig kan vara något positivt. På bönehusens tid fanns varken mobiltelefoner eller sociala medier. Då var det öga mot öga som gällde.
Det sägs att stresshormonet minskar när vi skvallrar. Kanske är det därför begreppet "utbrändhet" inte förekom när allt det som var viktigt eller oviktigt dryftades direkt människor emellan.
Idag känns det stressande att ständigt ha en känsla att på ett ofördelaktigt sätt hamna högst upp i sociala mediers glödande trådar.

Det märkligaste bönhus jag någonsin sett var när maken och jag gjorde en rundtur i Värmland. På baksidan av en ekonomibyggnad som trots ett mycket förnämligt tak såg helt öde ut satt en skylt som påvisade att här höll Pingstkyrkan till. Om det hölls bönemöte i nutid eller om det var en nedlagd aktivitet framkom aldrig med tydlighet. Trots att vi ställde frågan till de som ännu bodde kvar i byn fick vi endast svävande svar. Ingen visste så noga hur det var med andligheten i den till synes öde ekonomibyggnaden.

Transfetter och friterade fortplantningsorgan

Nu ser vi in till grannen. Kala grenar sträcker sig mot oss. Endast ett och annat löv gör ett sista försök att hålla sig fast för att undvika dala till marken och undkomma förmultningen.
Nu varnas det för den norska vinden som kan uppgå till orkanstyrka. Jag har laddat upp med böcker som förströelse medan stormen rasar utanför stugknuten. Promenaderna är härmed inställda.

Om jag inte vill ligga i soffan och läsa kan jag alltid sträcka mig efter fjärrkontrollen, trycka igång teveapparaten och hänge mig åt matlagning. Där lagas bra och nyttig mat. Nu för tiden gäller det inte att äta vad jag själv tycker är gott. Nej, det måste noga vara utvalda råvaror med nyttiga fetter, kolhydrater och proteiner. Dristar jag mig att säga något annat är det likställt med att svära i kyrkan.
Det slås larm och vi blir rädda för socker, transfetter och dödsframkallande halvfabrikat. Mathysterin vet inga gränser.

Vad äter folk i andra länder? funderar jag över denna blåsiga måndag då det står hemtrillade köttbullar och egenstompat potatismos med den där extra klicken smör som förhöjer mosets karaktär på dagens meny.
I Kambodja friterar husmödrarna fågelspindlar medan det i Peru serveras friterade marsvin. I Asien anses befruktade kycklingägg som kokats då kycklingen är i beredskap att picka sönder skalet som en riktig delikatess. Åker jag till den amerikanska mellanvästern kan jag bli bjuden på stekta tjurtestiklar med som doppats i smält choklad om jag inte hellre åker till Kina för att avnjuta åsnehannens fortplantningsorgan. En måltid som sägs ge en mycket vacker och spänstig hy. Krispigt steka anktungor låter inte heller så dumt om de serveras med finhackad färsk chili.
Matkulturer som krockar med våra egna trots att vi sneglar mot det utländska köket när vi vill bli inspirerade. En sjukt hälsosam middag tillagat med dofter och smaker från medelhavet imponerar om vi bjuder hem gäster. Då krävs det även ett eller ett par glas vin, upphälld från den praktiska vinboxen. Vin lär dessutom vara väldigt nyttigt för hjärta och blodkärl.

På tal om födointag. Edward Blom är på krigsstigen. På grund av butikskedjornas tjuvstart med julmust. Enligt Instagram. Han håller benhårt på traditionerna den annars så fryntlige Blom. Äter julmat varje dag med början då det egentliga startskottet avfyras för  julmat fram till Tjugondag Knut. Då har jag redan ätit min första semla. Faktiskt tidigare än så. För snart är det dags för saffranssemlorna att göra sin entré.

Timjan och livets verksamhetsberättelse

Jag träffar regelbundet våra barn. Ofta flyktiga möten, när jag lämnar eller hämtar barnbarn, har varit barnvakt eller något annat av praktisk art som ska utväxlas. Dock sker det sällan möten på tu man hand. Möten där vi kan språkas vid, dryfta det viktiga eller oviktiga.

Därför värdesätter jag högt de stunder då vi får möjlighet att umgås utan återkommande avbrott som telefon, sms eller påkommen uppmärksamhet.
Gårdagen var en sådan dag. Ett par timmar tillsammans med dottern. Jag föll för frestelsen, köpte julmust och pepparkaksmuffins trots att tiden ännu inte är inne. Vet att dottern gillar julmust och en pepparkaksmuffins slinker ner med små vällustiga grymtningar den också.
Packade godsakerna i en ryggsäck, hämtade dottern och hennes hund. Han hoppade förväntansfullt upp i bilens bagageutrymme. En resa med matte och mormor betyder en resa utan jobbsele. Med andra ord, en fridag för oss alla.

Skogspromenad som enkom stördes av två hundar som vad det lät ilsket skällde och drog i kopplen. Annars var stillheten i höstlandskapet total. Vid rastplatsen dukade vi upp vår förning. Hunden hittade något eget att glufsa i sig. Kanske en korv som något kastat och som surnat till den smakliga arom som passar en hund.

Vi samtalade, skrattade och jag kände en enorm tacksamhet över vår förtrolighet. Det känns fint att ha en dotter som med förtroende överlämnar sina tankar till sin mamma. Jag bevarar dessa leveranser som en dyrbar skatt i mitt hjärta.

När vi återkom hem vankades det porterstek. Kokt i porter, svartvinbärssaft, buljong, soya, torkade enbär och lite timjan. Gräddig sås och vinbärsgelé därtill. En fulländad dag som gav energi som räcker även denna dag. Har hört att det ska bli korvgrillning och trädfällning hemma hos sonen och hans familj. Maken har vässat motorsågskedjan och vi är beredda för avfärd.
I morgon börjar en ny framtidsvecka. Jag ser fram mot den och möten med de som står mig nära men även med möten där personerna idag är för mig okända. Med öppet sinne och glatt humör ska jag ta emot det som ligger framför mig. Alltid finns det något eller någon som berikar, berör och sätter avtryck i den verksamhetsberättelse som kallas livet.

Fyra krakar och känsliga ord

Självklart har även jag varit ute i skog och mark för att plocka svamp. Fyra kantareller lyckades jag få ihop. Svampstuvning skall tillredas.
Tack vare dotterns hund som vistats hos oss några dagar har jag kommit ut på rejäla promenader. Det är inte enbart skönt för hälsan och humöret, det rensar också hjärnan. Eller rättare sagt sätter hjärnans tankeverksamhet i viloläge.

Sista tiden har jag gått runt och funderat på ord. Orden har fastnat och jag har upprepat dem som ett mantra. Ungefär som när en speciell sång kilar sig fast och det är svårt att bli kvitt text med tillhörande melodi.
Det finns vackra ord och ord som jag av någon anledning tycker mindre om. "Bägge" är ett sådant ord jag ogillar. Dock kan jag komma på mig att nyttja ordet "bägge".  Rättar mig snabbt för att istället säga "båda".  Nu är det fritt fram för var och en att själva bestämma hur "båda" eller "bägge" ska användas eftersom det har samma betydelse.

Så finns det ord jag av ovana har svårt att uttala." Hen" till exempel. Även ordet "man" är omdiskuterat. Speciellt bland genusmedvetna. Nu är den "en" som gäller.
"En kan lika gärna äta gurka istället för vattenmelon". I språkbruk använder jag ofta "en" men har svårare för att skriva in det i en mening. Tycker det ser märkligt ut.  Ofta när "man" eller "en" används syftas det på sig själv i egen person. Då kan jag lika gärna skriva jag istället för att dra in andra genom att säga "man" eller "en" i mitt tänkande och tyckande. Ty alla tycker inte alltid som jag även om det vore önskvärt.

Ett av de vackraste orden jag vet är "skymning". För mig är det omslutande, mjukt och känns tryggt.
Skymning övergår i mörker men det är inget som stör mig. Mörkerrädsla ligger inte i min natur. Inget gömställe är bättre än mörker för där är jag svår att upptäcka om någon fara hotar. Jag vet dock de som är plågsamt mörkrädda.

Nu är det läge för svamprensning. Fyra kantareller bör inte ta så lång tid att befria från barr, mossa och eventuella småkryp. Under den korta tiden hinner jag inte med så många tankar kan jag tro. Men man, nej menar naturligtvis jag, kan inte så noga veta vilka tankar som plötsligt dyker upp. Hur korta och enkla de än må vara så har de flesta tankar betydelse.

Lid under tystnad och antydan till något löst

Jag tillhör de lyckligt lottade som inte lider av någon fobi. Möjligtvis då det gäller tandläkaren. Ett besök i tandläkarstolen föregår uteslutande alltid en viss ångest. Ändå går jag lydigt dit då jag blir kallad för den årliga undersökningen eller om jag råkat bita sönder en tand. Bemästrar rädslan och låter tårarna trilla utefter mina kinder.  Känslan när allt är klart är obeskrivlig men det gäller nog alla.

Under gårdagen bevittnade jag ett gäng personer som lider av verklig fobi, nämligen flygrädsla. Det som slog mig var att så många män samlats för att få hjälp. Vilket bevisar att män inte är starkare än kvinnor. Vi lever i ett samhälle där jämställdhet är ett hyperaktuellt ämne och det är på plats att män och kvinnor även är jämställda då det gäller fobier.
En man stack ut ur mängden. Kraftiga muskler som förstärkte intrycket i den slimmade t-shirt bar. Hans breda nacke, hals och armar smyckade med konstfulla tatueringar. Han verkade inte vara rädd för något som skrämmer. Förutom flygrädslan då.

Vissa i åhörarskaran grät under föreläsningen. Män lika väl som kvinnor. Alla fick ta den plats som behövdes. Det fanns dock en skillnad i könsfördelningen. Männen skämdes inför släkt, vänner och kollegor för sin flygrädsla men kvinnorna gick ut helt öppet med problemet.
Männen hittade på alla tänkbara ursäkter för att undkomma flygresor medan kvinnorna skrev avskedsbrev, tog ett sista farväl av sina kära och dödstädade inför resorna. De män som trots sin rädsla för att flyga ändå tog plats i kabinen styrkte sig med whisky och diverse piller för att härda ut.

Psykologen var tuff, rak och hård. "Tig och lid"! var hans råd. Rid ut ångesten och gör er inga tröstetankar. Störtar planet, tappar en vinge eller får motorhaveri är det inget någon kan göra något åt. Det är bara att gilla läget och inte älta problemen i förväg. Brutalt kan tyckas men ändå ganska logiskt. Vilket är lätt för mig att säga som enkom anser momentet då det är dags för landning känns en smula obehagligt. Kanske drogs jag ändå med en smula in i ångesten bland de rädda åhörarna ty vid hemkomsten fanns en antydan till lös mage. Eller så berodde det helt enkelt på kaffet.

Förutom att jag fick provsitta min väninnan piloten Thereses arbetsplats i cockpit fick jag en bok av psykologen. Som tack för att jag ville vara med och göra publicitet av kursen som förhoppningsvis ska bota de flesta deltagarna från flygrädsla.
"Sluta älta och grubbla" är bokens titel. En bra-att-ha bok i största allmänhet. Ett uppslagsverk att tillgå när något känns betungande. Jag vet några personen i min omgivning som också skulle vara i behov av just denna bok. Kanske ger jag bort den i julklapp. Det är dags att börja tänka på julgåvor för nu dyker det upp erbjudande om förbokning av julbord. Härliga tider nalkas gourmander och näringsidkare.