Födelsedagskram och en förskottstårta

Varje gång jag kör ut på Skärblackavägen möts jag av vår lokale matvaruhandlare. Fryntligt blickar han ner på mig från bondgårdens ladugårdsvägg. Som en vägens skyddshelgon. "Kör försiktigt", ler blicken. "När du ändå är ute och åker, passa på att kom in till oss och handla dina dagliga varor".
Vilket jag också gör.  Är bygdens företagare köptrogen.
I vår matvaruaffär känner jag mig trygg. Vet var varje vara har sin plats. Vänlig och språkvillig personal och alltid träffar jag på en och annan kund att växla några ord med.

Igår kom kassörskan springande. Ropade mitt namn och gav mig en kram. Jag kände hennes värme genom jacktyget.
"Grattis på födelsedagen", sa hon och klämde till lite extra.
Hövligt tackade jag för omtänksamheten. Passade i samma andetag på att nämna att min bemärkelsedag infaller den 3 mars. Hon såg snopen ut.
"Asch bättre att vara ute i god tid än inte alls. God jul och gott nytt år förresten".
Jag funderade på att införskaffa mig en tårta. I förskott på min födelsedag.

Maken och jag delar förmågan att tappa bort andras födelsedagar. Skamset uppdagas det att nej nu har vi glömt bort att gratulera. I år igen! Vilket föranleder försenade gratulationer.
Nu kan vi trösta oss med en ny forskarstudie. Glömska är ett bevis på hög intelligens, säger forskarrapporten. Tvärt emot tidigare analyser, nämligen det att de med gott minne är de smartaste.
Att glömma bort som till exempel födelsedagar är det yttersta beviset på ett friskt minnessystem. Genom att sålla bort viss information optimerar vi vår beslutsamhetsförmåga för sådant som har betydelse i vår överlevnadsförmåga.

Vilket inte hindrar mig från den pinsamma känslan som uppstår då jag glömt bort någons födelsedag.
"Använd dig av Facebook, där dyker alla som fyller år upp och du uppmanas att gratulera".
Den funktionen har jag tagit bort då det gäller mig självt. Av den enkla anledningen att jag är en sådan dålig Facebookvän att jag istället föredrar att ringa eller skicka ett gratulationskort. I den händelse jag kommer ihåg det vill säga.

Andliga hus och avstressat skvaller

Vi ser dem lite  var stans ute på landsbygden. Spår av väckelserörelsen som bredde ut sig under 1800- och 1900-talet. Nämligen bönhusen. Enkla byggnader som idag är omgjorda till privatbostäder, sommarstugor eller står helt öde och i långt framskridet förfall. Flertalet av landets bönehus är till och med jämnade till marken och tillsammans med  rivandet har ett kulturarv gått i graven.
Dock finns ett bönhus i Jämtland med byggnadsår 1936 som av länsstyrelsen byggminnesförklarats.

Precis som med gamla nedlagda affärer ute på landsbygden fyller dessa bönhus mig med vemod. Borta är tiden då närheten till allt som behövdes ute på landsbygden är förbi.
Jag gör mig en föreställning om hur predikanten i bönhusen med kraft och styrka förkunnade ordet medan arbetshänder knäpptes i bön.
Styrkta av stundens allvar dracks det kaffe när predikanten stoppat undan den heliga skriften i sin portfölj. Bönhuset fylldes med kaffedoft och skvallret tog vid när händer sträcktes mot faten med bullar, sockerkaka bakad på färska lantägg och småkakor som drömmar, vaniljhorn och brysselkex med röd kant.

Skvaller är inte enbart omoraliskt. Det har även sitt syfte för skvaller behöver nödvändigtvis inte vara förtal. Skvaller knyter människor samman vilket i sig kan vara något positivt. På bönehusens tid fanns varken mobiltelefoner eller sociala medier. Då var det öga mot öga som gällde.
Det sägs att stresshormonet minskar när vi skvallrar. Kanske är det därför begreppet "utbrändhet" inte förekom när allt det som var viktigt eller oviktigt dryftades direkt människor emellan.
Idag känns det stressande att ständigt ha en känsla att på ett ofördelaktigt sätt hamna högst upp i sociala mediers glödande trådar.

Det märkligaste bönhus jag någonsin sett var när maken och jag gjorde en rundtur i Värmland. På baksidan av en ekonomibyggnad som trots ett mycket förnämligt tak såg helt öde ut satt en skylt som påvisade att här höll Pingstkyrkan till. Om det hölls bönemöte i nutid eller om det var en nedlagd aktivitet framkom aldrig med tydlighet. Trots att vi ställde frågan till de som ännu bodde kvar i byn fick vi endast svävande svar. Ingen visste så noga hur det var med andligheten i den till synes öde ekonomibyggnaden.

Transfetter och friterade fortplantningsorgan

Nu ser vi in till grannen. Kala grenar sträcker sig mot oss. Endast ett och annat löv gör ett sista försök att hålla sig fast för att undvika dala till marken och undkomma förmultningen.
Nu varnas det för den norska vinden som kan uppgå till orkanstyrka. Jag har laddat upp med böcker som förströelse medan stormen rasar utanför stugknuten. Promenaderna är härmed inställda.

Om jag inte vill ligga i soffan och läsa kan jag alltid sträcka mig efter fjärrkontrollen, trycka igång teveapparaten och hänge mig åt matlagning. Där lagas bra och nyttig mat. Nu för tiden gäller det inte att äta vad jag själv tycker är gott. Nej, det måste noga vara utvalda råvaror med nyttiga fetter, kolhydrater och proteiner. Dristar jag mig att säga något annat är det likställt med att svära i kyrkan.
Det slås larm och vi blir rädda för socker, transfetter och dödsframkallande halvfabrikat. Mathysterin vet inga gränser.

Vad äter folk i andra länder? funderar jag över denna blåsiga måndag då det står hemtrillade köttbullar och egenstompat potatismos med den där extra klicken smör som förhöjer mosets karaktär på dagens meny.
I Kambodja friterar husmödrarna fågelspindlar medan det i Peru serveras friterade marsvin. I Asien anses befruktade kycklingägg som kokats då kycklingen är i beredskap att picka sönder skalet som en riktig delikatess. Åker jag till den amerikanska mellanvästern kan jag bli bjuden på stekta tjurtestiklar med som doppats i smält choklad om jag inte hellre åker till Kina för att avnjuta åsnehannens fortplantningsorgan. En måltid som sägs ge en mycket vacker och spänstig hy. Krispigt steka anktungor låter inte heller så dumt om de serveras med finhackad färsk chili.
Matkulturer som krockar med våra egna trots att vi sneglar mot det utländska köket när vi vill bli inspirerade. En sjukt hälsosam middag tillagat med dofter och smaker från medelhavet imponerar om vi bjuder hem gäster. Då krävs det även ett eller ett par glas vin, upphälld från den praktiska vinboxen. Vin lär dessutom vara väldigt nyttigt för hjärta och blodkärl.

På tal om födointag. Edward Blom är på krigsstigen. På grund av butikskedjornas tjuvstart med julmust. Enligt Instagram. Han håller benhårt på traditionerna den annars så fryntlige Blom. Äter julmat varje dag med början då det egentliga startskottet avfyras för  julmat fram till Tjugondag Knut. Då har jag redan ätit min första semla. Faktiskt tidigare än så. För snart är det dags för saffranssemlorna att göra sin entré.

Timjan och livets verksamhetsberättelse

Jag träffar regelbundet våra barn. Ofta flyktiga möten, när jag lämnar eller hämtar barnbarn, har varit barnvakt eller något annat av praktisk art som ska utväxlas. Dock sker det sällan möten på tu man hand. Möten där vi kan språkas vid, dryfta det viktiga eller oviktiga.

Därför värdesätter jag högt de stunder då vi får möjlighet att umgås utan återkommande avbrott som telefon, sms eller påkommen uppmärksamhet.
Gårdagen var en sådan dag. Ett par timmar tillsammans med dottern. Jag föll för frestelsen, köpte julmust och pepparkaksmuffins trots att tiden ännu inte är inne. Vet att dottern gillar julmust och en pepparkaksmuffins slinker ner med små vällustiga grymtningar den också.
Packade godsakerna i en ryggsäck, hämtade dottern och hennes hund. Han hoppade förväntansfullt upp i bilens bagageutrymme. En resa med matte och mormor betyder en resa utan jobbsele. Med andra ord, en fridag för oss alla.

Skogspromenad som enkom stördes av två hundar som vad det lät ilsket skällde och drog i kopplen. Annars var stillheten i höstlandskapet total. Vid rastplatsen dukade vi upp vår förning. Hunden hittade något eget att glufsa i sig. Kanske en korv som något kastat och som surnat till den smakliga arom som passar en hund.

Vi samtalade, skrattade och jag kände en enorm tacksamhet över vår förtrolighet. Det känns fint att ha en dotter som med förtroende överlämnar sina tankar till sin mamma. Jag bevarar dessa leveranser som en dyrbar skatt i mitt hjärta.

När vi återkom hem vankades det porterstek. Kokt i porter, svartvinbärssaft, buljong, soya, torkade enbär och lite timjan. Gräddig sås och vinbärsgelé därtill. En fulländad dag som gav energi som räcker även denna dag. Har hört att det ska bli korvgrillning och trädfällning hemma hos sonen och hans familj. Maken har vässat motorsågskedjan och vi är beredda för avfärd.
I morgon börjar en ny framtidsvecka. Jag ser fram mot den och möten med de som står mig nära men även med möten där personerna idag är för mig okända. Med öppet sinne och glatt humör ska jag ta emot det som ligger framför mig. Alltid finns det något eller någon som berikar, berör och sätter avtryck i den verksamhetsberättelse som kallas livet.

Fyra krakar och känsliga ord

Självklart har även jag varit ute i skog och mark för att plocka svamp. Fyra kantareller lyckades jag få ihop. Svampstuvning skall tillredas.
Tack vare dotterns hund som vistats hos oss några dagar har jag kommit ut på rejäla promenader. Det är inte enbart skönt för hälsan och humöret, det rensar också hjärnan. Eller rättare sagt sätter hjärnans tankeverksamhet i viloläge.

Sista tiden har jag gått runt och funderat på ord. Orden har fastnat och jag har upprepat dem som ett mantra. Ungefär som när en speciell sång kilar sig fast och det är svårt att bli kvitt text med tillhörande melodi.
Det finns vackra ord och ord som jag av någon anledning tycker mindre om. "Bägge" är ett sådant ord jag ogillar. Dock kan jag komma på mig att nyttja ordet "bägge".  Rättar mig snabbt för att istället säga "båda".  Nu är det fritt fram för var och en att själva bestämma hur "båda" eller "bägge" ska användas eftersom det har samma betydelse.

Så finns det ord jag av ovana har svårt att uttala." Hen" till exempel. Även ordet "man" är omdiskuterat. Speciellt bland genusmedvetna. Nu är den "en" som gäller.
"En kan lika gärna äta gurka istället för vattenmelon". I språkbruk använder jag ofta "en" men har svårare för att skriva in det i en mening. Tycker det ser märkligt ut.  Ofta när "man" eller "en" används syftas det på sig själv i egen person. Då kan jag lika gärna skriva jag istället för att dra in andra genom att säga "man" eller "en" i mitt tänkande och tyckande. Ty alla tycker inte alltid som jag även om det vore önskvärt.

Ett av de vackraste orden jag vet är "skymning". För mig är det omslutande, mjukt och känns tryggt.
Skymning övergår i mörker men det är inget som stör mig. Mörkerrädsla ligger inte i min natur. Inget gömställe är bättre än mörker för där är jag svår att upptäcka om någon fara hotar. Jag vet dock de som är plågsamt mörkrädda.

Nu är det läge för svamprensning. Fyra kantareller bör inte ta så lång tid att befria från barr, mossa och eventuella småkryp. Under den korta tiden hinner jag inte med så många tankar kan jag tro. Men man, nej menar naturligtvis jag, kan inte så noga veta vilka tankar som plötsligt dyker upp. Hur korta och enkla de än må vara så har de flesta tankar betydelse.