Har ägnat hela dagen åt tidningsintervjuer i vår grannkommun. Spännande möten blandat med lite mer torra inslag men allt av värde att skriva om för en frilansande reporter.
Mycket kaffe blir det en sådan här dag och jag som inte ens dricker kaffe tackar artigt ja till en balja java vid dessa tillfällen. På de flesta ställen ska det drickas ur stora muggar och företag brukar sällan ha mjölk att blanda ut det beska med så det är bara att ta djupa klunkar, svälja och verka normalt oberörd.
Den hastigt påkomna värmen och magens uppror mot kaffets syra gjorde mig både törstig och hungrig och vid lunchtiden kände jag mig mer som ett uttorkat skelett än en aktivt jobbande skribent.
Mot nästa mål stannade jag till vid en korvkiosk och beställde en grillad special. Då uppstod ett verkligt problem. Den unga damen stirrande oförstående på mig och upplyste att hon inte visste vad det var. Snabbt kollade jag in menyn över mitt huvud, böjde nacken och läste rad för rad. Ingen grillad special.......
Eftersom jag numera inte är så hemmastadd vid korvkiosker resonerade jag med mig själv att det kanske är en för länge sedan utdöd maträtt.
"En grillad med bröd och mos går också bra" försökte jag och med korvtången i högsta hugg såg flickan mer och mer olycklig ut varpå hon kallade på förtäringsställets ägare.
Med bister uppsyn förkunnade han att vill jag ha bröd till korven får jag endast två skopor mos för annars kunde de inte ta betalt på rätt sätt. Två skopor mos och det hala skulle gå ihop sig ekonomiskt med tanke på brödet som tillkom.
Korvflickan började slå in i kassa-apparaten men blev bryskt avbruten av ägaren som suckande påpekade att nu hade hon minsann slagit fel.
Jag försökte ändra min beställda meny, garanterade att en kokt med bröd och senap också är gott, men flickan ville utmana både sina kunskaper vid stekbordet, kassa-apparaten och inte minst hennes chef förtroende.
Så skred hon till verket efter att först ha förhört mig om hur jag tänkte göra med korven.
"Äta den, så här" visade jag, höll upp handen och tog ett hugg rakt ut i luften. Flickan nickade till svar.
Ägaren övervakade noga hennes tillredning men fick lov att avvika för att ta emot en ny beställning.
"En dagens" och jag såg lättnaden i hans ansikte, äntligen en okomplicerad matgäst.
Då gjorde korvägaren en fasansfull upptäckt. Flickan hade snittat korven, tvärs över i små smala ränder!
Hans korvar skulle absolut inte snittas och flickan talade till döva öron om det trevliga utseendet på en snittad grillkorv.
Till sist hade hon, efter ytterligare tre hungriga gästers mellanlandning, fått ihop min grillade special. Jag tackade, tog skapelsen ur hennes hand men det fattades något. Lite torkad dill över allt hade gjort susen, men jag vågade inte fråga för den omuntre korvkioskägaren hade satt respekt över hela den grillosande byggnaden.
Så jag lät saken bero, satte mig i solen och åt njutningsfullt upp en hel grillad special, torkade munnen och slängde lydigt servetten i den för ändamålet uppsatta papperskorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar