Ibland hamnar man i en sorts tankefälla, gråskalan mattas ut, saker och ting förefaller antingen i vitt eller i svart. Ett mönster som kan vara svårt att bryta sig loss från och kan hänga ihop med att vi ställer orealistiska krav på oss själva. Det är viktigt att veta vad folk anser om oss, vi vill inte framstå som misslyckade och känslorna styr vår uppfattning av verkligheten.
Dålig självkänsla och förväntningar som inte uppfylls i positiv riktning kan få den mest högreste på fall och då hjälper inte en klapp på axeln med en uppmaning att resa sig och gå vidare. Det är den där gillrade tankefällan som slagit igen om oss som måste låsas upp och på något sätt skrotas.
Läste en artikel att det är vi kvinnor som oftast kliver rakt över gråskalan och beger sig ut bland de vita och svarta tangenterna och jag började fundera över varför det egentligen är så.
Kan det vara så att kvinnan ser sina framgångar som tur medan männen ser sina egna lyckokast som ett bevis på skicklighet och styrka och att olyckliga omständigheter är orsaken till eventuella misslyckande.
Att vi kvinnor lättare fångas upp av negativa tankeställningar, att vi har svårare än männen att ta kontroll över våra känslor och mer mottagliga för yttre störningar.
Många kraxade omkring mig när jag var i färd med att starta det egna företaget. Även fyskiska påhälsningar förekom där det förmedlades att pappen över fönstren till den nya lokalen aldrig borde plockas bort eftersom hela företaget var dömt till misslyckande.
Jag trodde på mig själv den gången, vacklade aldrig en endaste minut i tron på att jag kunde det jag stod inför. Visste att jag aldrig skulle ha turen på min sida utan endast förlita mig på min egen skicklighet. Och jag känner mig faktiskt inte dugg skrytsam över det påståendet!
"Kaxig" hörde jag rösterna viska bakom min rygg men jag lät det passera.
Så fick jag ett mejl efter flera års verksamhet där tid och plats var utsatt för ett möte. Det gällde försäljningen av mitt företag. Som dock inte var till salu och skapade därför en kort tankemässig förvirring hos mig.
När jag avböjde att delta på detta möte fick jag ett kortfattat men kraftfullt svar i min mejlbox: "Sälj eller jag sänker dig!" Meljet var skrivet av en man, samme man som ville ha ett möte med mig.
Då visste jag att jag nått mitt mål, målet att verkligen ha lyckats och jag var ett hot i konkurrenternas egna verksamheter.
Jädrans vilket självförtroende det ger och jag ler ofta när jag tänker på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar