Bonden och hans fru

För några veckor sedan fick jag se dem. Breven från de kärlekskranka som vill ha sig en bonde att dela livet med. Naturligtvis läste jag inte breven. Man läser inte andras brev. Men jag fick ändå se brevhögen. De låg på Madeleines köksbord, prydligt uppsprättade med en brevkniv.

Nu var det inte Madeleine själv som sprättat breven. De var redan sprättade när Linda kom i sina käcka gummistövlar och med ett stort leende tömde ut skörden av brev fyllda med förhoppningar.

För så är det fick jag veta. Det kan ju vara knäppskallar som skriver otrevligheter till bönderna och då måste produktionsbolaget vara på den säkra sidan.

Nu kom Madeleine inte med i tv-programmet. Synd tycker jag och fler med mig som känner henne. Det bestämde produktionsbolaget i ett tidigt skede. Men hon hängde inte läpp för det. Hon har så mycket annat att styra med på sin gård än att valla karlar bland sina alpackor. Hon är en kvinna med båda fötterna stadigt förankrade i den lantliga myllan, Madeleine.

Vi sitter förväntansfulla och funderar över om sommaren blir så där lantligt romantisk hos de fyra bönderna som får flickor och damer boende under sina tak. Det vi inte vet är att de endast bor tio dagar hos respektive bonde.

Då gäller det att vara het på gröten och pang på rödbetan om kärleken ska infinna sig.

Det är kanske därför det inte riktigt vill sig för många tidigare okända lantbrukare som efter programmet blir riksnyheter. För hur ska man kunna välja ut den rätta livskamraten på så kort tid.

Tänker i alla fall jag.

Nu läste jag i tidningen Land att vi kan slå vad om vem som får vem. Det fina förstapriset är ett uppfriskande och stärkande spa-besök.

Madeleine vet hur det hela kommer att sluta. Men hon tiger som muren. Synd, annars kunde jag kamma hem spa-behandlingen. Bara att fuskande para ihop de rätta personerna med varandra.

En av de unga bönderna tycker att flickorna är för mycket väninnor. Han tänker skapa intriger och har redan börjat smida planer. Genom att hångla upp dem. En efter en när tv-teamet packat ihop och tagit kväller. Produktionsbolaget rasar. Så får han icke göra. Och tidningarna hänger på. Stora rubriker och intressanta nyheter!

Nästan lika stort som den ryska u-båten. Som kanske inte är en u-båt när allt kommer omkring. Må hända är det ett stort sillstim som förra gången ryssarna kom på undervattensbesök i vår skärgård.

Den som lever får se om bonden får sig en fru och ryssen tar sillarna med sig och åker hem till sitt.

Det är i alla fall spännande att följa det dramatiska slutet.