Gula löv och Pajalagröt

Det rasslar under skosulorna när jag går ut i trädgården. Löven ligger i oordnade små högar dit blåsten för dem och rasslet när jag kliver i högarna vittnar om att sommaren oåterkalleligt är över.
Till och med oktober månad närmar sig sitt slut. Snart får vi ställa om klockorna till vintertid. November, denna för mig förhatliga månad träder in. Mörk, kall och rå.

Jag är i alla fall glad att vi inte bor i Pajala. Där är vintrarna så kalla att bildäcken blir fyrkantiga när bilarna stått parkerade en längre tid. Snön kommer tidigt och björkarna släpper inte fram sina löv fullt ut för än i juni. På midsommar finns det fortfarande snö kvar på sina ställen. I Pajala.

De kokar visst en speciell sorts gröt där upp i nordligaste Sverige. Pajalagröt. Med havrekli, linfrö och fiberhavregryn. Kan förvaras upp till en vecka i kylskåp och värmas i mikrovågsugnen vid behov. Kanske behövs det rejäl mat för att hålla kroppsvärmen när det är som kallast.
 Fart på magen lär det även bli med alla dessa fibrer.

Glassbilen körde förbi på vår mörka gata för en stund sedan. Spelade sin käcka melodislinga och det känns en aning malplacerat. Glass hör ju sommaren till. Jag tror knappt att någon av oss som bor här var hugade spekulanter på glassbåtar, strutar och isglass.

Vi tänder ljus. Kurar ihop oss och stirrar in i den fladdrande ljuslågan. Det är mysigt med höstens mörker. Vi intalar oss, försäkrar varandra om att mysfaktorn är hög. Dricker hett te och suckar lite över att sommaren nu är slut.

Och faktiskt, när vi upprepar vårt mantra gång på gång är det riktigt trevligt i mörkret. Vi hittar fram till lugnet och gillar när det knäpper i det varma elementet som sprider sin energi runt i huset.

Det livar upp och vi kontaktar våra vänner. "Kom hit, umgås med oss!" Och alla har plötsligt tid för gemenskap. Grillar och solstolar är undanplockade. Gräsklipparna smorda och rengjorde. Står i vila tills det är dags igen.

Sommarhetsen är över trots att glassbilen gör allt för att hålla skenet uppe. Än finns tid att äta glass.

Nej, säger jag! Ingen glass! Glögg och lussekatter är vad jag trånar efter.

Var sak har sin tid.