Facebook och en hittad pusselbit

De har alltid funnits där, våra föräldrar. Funnits som ett stöd, lärt oss det vi bör lära oss om livet samt format oss sedan barnsben till de människor vi vuxit upp till.
Oftast är det så, bör tilläggas.

Livet är som ett gigantiskt pussel. Bitarna ska passa för att få en helhet. Det går inte att försöka pressa in en bit som inte har den rätta formen. Då kan hela skapelsen bli skev eller rent av gå sönder.
Om en pusselbit fattas blir pusslet inte färdigt, ett kantigt hål gapar tomt och skapar en viss irritation.
För både barn och vuxna.

I går träffade jag en kvinna som under hela sitt liv saknat den där sista pusselbiten. Det har gnagt ett hål inom henne som hon inte riktigt haft koll på. Livet har gått upp och ner som ett stormande hav. Det har varit stiltje för att plötsligt blåsa upp i höga och hotfulla vågor. Havet har lugnat ner sig, planat ut och vid strandkanten har det bildats skum som kanat in mot kanten och tillbaka ut en bit i vattnet för att till sist helt lösas upp. Till nästa stormby nalkats och proceduren upprepat sig.

På kvinnans pusselbit har det stått pappa. Den rebelliska ungdomens envishet har med tid och mogen ålder planat ut och de biologiska rötterna fått både vatten och näring.
Förklaringar har sökts och vissa frågor har besvarats. Ännu återstår mycket innan biten är på plats. Vilket nu är möjligt tack vare kvinnans dotter och Facebook.
Ty det är inte endast maträtter och fyllda vinglas som florerar på detta sociala media. Även förlorade släktingar kan komma till rätta, kontakter knyts och livets berg-och dalbana kan sakta farten.

Jag blev tagen av kvinnans berättelse. Fascinerad över hennes egna spekulationer om varför hennes pappa lämnade henne innan hon ens var född. Imponerad att hon inte visade någon som helst ilska utan ser verkligheten ur det verkliga perspektivet att det krig som är slut för länge sedan kan ha en bidragande orsak.

Snart får kvinnan träffa den pappa hon aldrig sett. Kommer hon att se likheterna? Rörelsemönster och tonfall?
En lång resa ligger framför henne. En resa över hav och land. När hon kommer fram kan hon äntligen lägga dit den allra sista pusselbiten.

Jag gläds med henne!