Myggbett på smalbenet och en kluven tunga i rumpan

Jag kände det en kväll, klådan på ena smalbenet. Rev och krafsade med naglarna till dess att det började svida.
Myggbett, konstaterade jag. En nyvaken och hungrig mygga som i ett obevakat ögonblick landat på min bara hud och borrat ner sin sugsnabel genom skinnet. Prickat ett blodkärl och sörplat i sig av mitt röda varma blod.
Loppbett, hävdade maken. Men vi har väl ändå inte loppor, käftade jag mot honom.

Det finns små djur som använder våra bostäder som vinterövernattning. Vissa av dem håller sig på benen tack vare den goa inomhusvärmen. I vårt badrum till exempel. Det är ett riktigt tillhåll för spindlar. Oavsett årstid.
Sedan några dagar tillbaka bor det en liten rackare till spindel under locket till vår toalettstol. Vi hälsar varandra god morgon och avslutar dagen med ett rungande sov sött.
För att visa ett gott värdskap brukar jag småprata med den när jag sitter uppflugen på tronen. Har märkt att den ibland visar en viss irritation. Den svänger med frambenen och jag tolkar det som om den anser att det är ett evigt rännande och lyftande på locket till hans kryp in. Det är dock jag som bestämmer i vår relation eftersom huset tillhör maken och mig och ingen annan. Därmed går jag på toaletten så fort jag känner trängningar.

Nu kanske folk som läser detta förfasar sig över vår hyresgäst. Anser att vi borde fatta tag om spindeln med en bit toalettpapper och förpassa den bland det övriga avskrädet. Men den är harmlös. Gör inget förnär och jag tror inte att det är den som orsakat klådan på mitt smalben.
Värre vore det om man plötsligt kände att det killade i rumpan när man satt i godan ro och lät sig underhållas genom en skitlektyr under tiden man väntar på det slutgiltiga resultatet.
Särar på benen, kikar ner och möts av en kluven tunga som viftar fram och tillbaka mellan skinkorna. Det har faktiskt hänt, i den kungliga huvudstaden. Där rymmer ormar från sina ägare och slingrar sig genom de underjordiska systemen för att till sist dyka upp ur någons toalettstol.
Det skulle för mig vara ett riktigt skrämmande scenario.

Lite fundersam är jag över vad som bor i och på min egen kropp efter gårdagens Vetenskapens värld på tv:n. Det är också en smula skrämmande. Speciellt de kryp som bor i naveln. Att det kryper upp små levande saker ur mina porer i ansiktet när jag sover som bäst som sedan rullar runt i en kärleksakt på min nattkrämsdoftande hud är inte heller speciellt trevligt.
Nu funderar jag om jag ska ställa en skål med vatten och en bit tvål bredvid min säng när jag förbereder mig inför nattens vila. När småkrypen tror att jag sover och kikar över porkanten kan jag göra en överraskningsmanöver och löddra in ansiktet med tvålen. Skrämma dem från vettet så de flyr till något annat värddjur. Det är i alla fall värt ett försök.

I morse när jag duschade spolade jag ur naveln extra noga. Sedan vevade jag runt i mitt djupa födelsemärke med en tops innan jag tog på mig mina nytvättade kläder.
Det gäller att sköta sin hygien.