Summa sidvisningar

lördag 7 februari 2015

Kalle, kaviar och soppa på purjo



  Inviterade sonen och sonsambon på soppa, kokt på purjolök, potatis och kryddor. Mixad till lagom konsistens och så en skvätt grädde eller två för att förhöja den rätta kulinariska touchen
Dock avböjdes inbjudan med förevändning att de skulle fira en 30-åring. Så klart ett födelsedagsfirande av ett sådant slag går före en sopplunch hos mor och far.
  Erbjudandet står kvar. Därmed ligger purjolöken tillsammans med potatisen i kylskåpets låda avsedd för just grönsaker och rotfrukter och ska inmundigas i morgon är det bestämt.

  Minns själv när jag fyllde trettio år. Våra vänner kom utspökade till oigenkännlighet så som det var brukligt på den tiden. I alla fall var det brukligt i vår umgängeskrets. Kanske ett eget hittepå men roligt var det hur som helst.
  Med maken i spetsen hade släkten skramlat ihop till en flaggstång som jag hett och innerligt önskat mig. Flaggstången kom att bli en förbrukningsvara och det flaggades friskt när tillfälle gavs.
  Regler är till för att följas även flaggans tider för halning vilket vi ofta glömde så det hände att fanan vajade för vinden under några extra dagar innan den togs ner. Skedde dock inge repressalier i form av bötesfällningar så antagligen tog ingen någon större notis om att fanan hängde kvar under dygnets mörka timmar.

  Vi sålde gården med flaggstång och allt och plötsligt var det dags att fylla fyrtio. Högst på min önskelistas noteringar stod en flaggstång och proceduren upprepade sig. Denna gång var flaggstången lite högre och därmed aningen dyrare eftersom huset på den nya gården var större än huset på den gamla.

  Återigen sålde vi,  flyttade och jag fick ännu en flaggstång trots att det inte var någon bemärkelsedag. Stången är lika hög som den första jag fick och  när vi flaggar fladdrar den flaggan som tillhörde min allra första flaggstång. Jag hade sparat den som ett nostalgiskt minne och när vi för första gången ånyo hissade den stod jag bredvid och grät en skvätt.
  Sedan den dag jag fyllde trettio år har jag fått vara med om att uppleva inte mindre än tre flaggstångsresningar. Få förunnat.

  Nu står jag framför endast några skälvande veckor inför inträdet in i mitt sextionde år. Någon flaggstång lär jag väl inte få eftersom vi redan har en.
  Känslan är att jag nu nog börjar bli gammal. Lika gammal som Kalles kaviar. Fast ett år yngre. Kalles kaviar lanserades 1954. Många är vi som klämt åt om Carl Ameln.
Samma år som jag föddes hade en miljon kaviartuber tömts och innehållet dekorerats som smörgåspålägg. Åtskilliga klämningar har skett sedan dess.

  Känns rätt gött att bli lite äldre. Gör mig inte så stora bekymmer om mitt leverne längre. Tar dagen som den kommer. Skiter dessutom fullständigt i vad folk tänker, säger och tycker om mig. Tar inga onödiga konflikter så som jag gjorde förr. Då när jag till varje pris skulle ha rätt i och om allt. När jag obarmhärtigt stred för min sak.
  Jag låter heller ingen längre få trampa på mig. Törs säga ifrån till vem det än må vara. Låter andra strida och tycka. Slösa bort sin energi bäst de vill. Jag går min egen väg och tycker det är lugnt och behagligt.
  Det kan unna mig utan att ha dåligt samvete. Vet inte heller hur länge jag får vandra omkring här på jorden.  Bäst att njuta medan tid är.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar