Städdag och den otrogna pastorn

Varje torsdag morgon, om inte något oförutsett händer, åker maken och jag hem till dottern och städar deras hus. När familjen kommer hem har de skinande rent och tacksamheten över vår insats haglar.
-Va?! säger några. Eller kanske inte säger något rent ut men det märks att tankarna fladdrar hos somliga.
"Städa åt sina barn, skulle jag aldrig göra" ser jag att blickarna talar.
Men varför inte? Vi är friherre och friherrinna nu och förvaltar tiden åt både roliga och nyttiga saker. Som att underlätta för hårt arbetande föräldrar så att de kan ägna sig åt sina småtvillingar och deras storasyster då de är befriade från arbete. Istället för att städa bort fritiden kan de till exempel åka till Glansgruvan och grilla korv med barnen. Det kommer tider då vi behöver barnens hjälp och de får återgälda det vi gör åt dem idag när de behöver det som bäst. Som att bli vi får bli matade med läckra bakverk på äldreboendet, inköp av stödstrumpor och få tånaglarna putsade. Bra exempel tycker jag själv.

Folk bekymrar sig så mycket över andras liv och leverne. Slösar energi på att älta oförrätter som vi inte har något med att göra. Offentligt dessutom. Det finns inga moraliska gränser.
Nu är det pastorn i Livets ord som står i skottgluggen. Han som varit otrogen och flyttat från Sverige för att tumla runt med älskarinnan i främmande land.
Uthängd i media med bild och allt. Journalistens välformulerade text om hela den snaskiga affären. Församlingens 3000 medlemmar är i svår chock. Tror jag det. Vilken snuskgubbe som kärat ner sig i någon annan och lämnar fru och barn i sticket. Går inte att bli annat än chockad! Det är ju inte ens mänskligt.
En manlig församlingsmedlem garanterar att han aldrig någonsin vistas i ett rum med en kvinna utan att ha någon annan med sig som förkläde. Då undrar jag stilla, vad har den manliga församlingsmedlemmen för dolda tankar om det motsatta könet?

Pastorns fru och de gemensamma barnen, vad tycker de om att se make och far avbildad i tidningen under rubriken Pastor i Livets ord var otrogen. Känner de en glädje i att Uppsala och övriga delar av landet nu får veta vilken ynkrygg han är den kristna förkunnaren. För kristna förkunnare ska naturligtvis inte ha rätten att göra fel. De ska föregå med gott exempel. Därför ska de hängas ut till allmän beskådan. Det är inte mer än rätt åt den förtappade pastorn.
Nu kan alla se att här kommer den bedragna frun och de stackars barnen. Många blickar kommer att falla på de trasiga resterna av det som återstår av familjen. Som om det inte räcker med att de blivit grundlurade av den de litat på.

Nej det finns inga moraliska gränser. Inte åt ett enda håll. Och vi fortsätter att slaska i oss av andras olycka. Skaka på våra huvuden. För själva står vi utan skuld. Så länge vi inte blir upptäckta vill säga.