En låst dörr och föräldraansvar

"Öppna dörren för Guds skull!"
"Öppna den jävla dörren!"

Svarta lådans inspelningar är analyserade och den flygrädde är nu mer flygrädd. Jag relaterar till min bloggkompis som igår släppte sina funderingar kring sin egen flygrädsla. Jag hade väntat på inlägget och det lät sig inte dröja.
Han vill åka till sommarstugan i sommar och ligga i hängmattan istället för att bege sig luftvägen till främmande land.
Det är farligt att ta sig till sommarstugan, dessutom kan du ramla ur hängmattan och bryta nacken, försökte jag.
Det visste han med huvudet men magen talade högre än skallen.

Så klart vill vi och omvärlden med oss veta vad som egentligen hände inne och utanför cockpit.
Men måste vi som är utomstående få reda på allt? På vilket sätt gagnar det oss mer än att vi som inte är rädda för att flyga ändå får en olustkänsla. Det går inte att hoppa av i farten eller be piloten stanna om något verkar galet. Vi måste helt enkelt lita på den som ska ta oss i snabb fart och högt över marken från en punkt till en annan.

Så funderar jag över föräldrar, eventuella syskon, släkt och vänner till"mördarpiloten" som han nu kallas. Hur ska de ta sig vidare genom detta?!
Media skriver varje dag något nytt om piloten. Uppgifter som grävts fram, lösmynta personer som välvilligt delar med sig av hans privatliv, sjukdomsbild, galsögonbehov och kärleksliv. Och vi slafsar girigt i oss.
Borgmästaren i Prads-Haute-Bléone har talat med pilotens pappa. En far som fått sitt liv slaget sönder och samman. Precis som anhöriga till de som ligger utspridda i alperna tillsammans med piloten och hans kollegor.
Pappans liv kommer säkerligen att dissekeras. Var han en god far eller en förälder som förstört sin sons psyke genom fel och orättvis uppfostran? Eller var han en far som gjort så gott han kunnat i föräldraskapet, precis som alla andra föräldrar gör...

Som förälder kan man aldrig ta ansvar för sina vuxna barns handlande. De vuxna barnen gör sina egna livsval och får själva stå för konsekvenserna. Däremot kan vi som föräldrar och medmänniskor ge råd om råd efterfrågas. Ibland är det dock lätt att glömma bort att föräldraansvaret upphört och ersatts av barnens eget ansvar när de är vuxna, ska stå på egna ben och fatta egna beslut.

Det finns heller inga garantier att öppen dörr mellan barn och föräldrar, syskon och släktingar sakta stängs för att till sist smälla igen och låsas från båda håll.  En dörr som kan vara oerhört svår att låsa upp. Till sådana dörrar finns det ytterst sällan några reservnycklar. Vid sådana tillfällen skulle det vara bra om det fanns en "svarta låda" där allt inspelat kunde spelas upp för båda parter.

Piloten som tog sina kollegor och passagerare med sig in i döden drog även ner de som älskade honom i ett mörkt helvete och det är tveksamt om de någonsin kommer att ta sig därifrån.
Men kommer de att att sluta älska honom på grund av utomståendes hat över den oförlåtliga handling han utfört?
Jag tror faktiskt inte att pilotens föräldrar kommer att sluta älska sin pojke även om den övriga världen för alltid kommer att hata och avsky honom. Varje normalt funtad föräldrar älskar sina barn oavsett vad de gjort av och med sina och andra människors liv.  Vi andra ser personen i fråga som onormalt funtad och inte någons barn. För det glömmer vi bort. Att det finns närstående på båda sidor om det som är en avskyvärd handling.
Jag vet för jag har vid ett flertal tillfällen varit i kontakt med föräldrar vars barn tagit en annan människas liv. Sorgen och vreden har funnits över handlingen men kärleken till sitt eget kött och blod hållit sig stark. Mycket stark.