Jag känner att det doftar rök om mitt hår. Korvgrillarrök. På höger smalben har jag ett skrapmärke och det ömmar lite när jag rör vid det. Märket uppstod när jag slog benet i ett kullfallet träd under dagens äventyrliga utflykt.
Väckarklockan skramlade 04.15. Det var becksvart ute och endast ett par plusgrader varmt. I sängen mellan oss låg småtvillingarnas storasyster och hon vaknade med ett ryck då jag stängde av klockan.
En skål med filmjölk, lite flingor, torkade blåbär och jordgubbar, sedan var det dags att bege oss ut på vår eskapad.
Första anhalten var Kärnskogsmossen. Förhoppningen var att vi skulle få uppleva ett spektakulärt orrspel. En orre lyckades vi få ögonkontakt med. I ensamt majestät strosade tuppen omkring på den öppna mossen, hönsen hade han tydligen lyckats tappa bort så något förspel till det som komma skall fick vi varken se eller höra. Men i värmestugan fanns i alla fall både tupp och höna i konserverat tillstånd. Alltid något.
Vid Skönnarboleden inmundigade vi en rejäl brakfrukost. Havregrynsgröt med rårörda lingon, smörgås, äggröra och bacon. Mat för riktiga skogsvandrare.
I Perkils kättil hade en huggorm ramlat ner. Jättegrytan som är tolv meter djup och vattenfylld tillåter inte ens en orm att ta sig upp med livet i behåll så den nyvakna ormen gick gissningsvis ett hemskt öde till mötes där den klamrade sig fast vid en flytande gren.
Synen gjorde starkt intryck på vårt 4-åriga barnbarn och hon hade svårt att släppa ormen ur tankarna.
Torekulla kyrka blev sista anhalten för vår skogsupplevelse. I den djupa grottan vågade sig flickebarnet in. Kavat kasade hon sig in genom öppningen och tog sig sedan genom den åtta meter långa salen och kom ut på andra sidan. Hon hade hoppats på att träffa en grävling där inne i mörkret men grottan var tom och öde.
Bättre lycka att träffa på något levande på nära håll hade hon när hon med en orange håv fiskade runt i det närliggande vattendraget. Där fanns mygglarver, iglar och andra små vattenkryp jag inte vet namnen på.
Korvgrilling och blåsippor. Harsyra och trumpetande tranor. Skuttande ekorrar och svävande ormvråkar.
Efter tio timmars intensiv naturupplevelse var tösen mycket trött. När vi kom hem fick jag en kram. Hon tackade att hon fått följa med och jag tackade att hon ville följa med.
Busfabriken och Kolmårdens djurpark i all ära, men det går att få ut minst lika mycket genom att bege sig ut på en heldagsutflykt i skogen. Men det gäller att sleva i sig havregrynsgröt och grillad korv mellan varven så orken inte tryter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar