En rosa beställning och kampen om bullarna

Eftermiddagen har gått i lättjans tecken. Känns skönt att någon gång kan unna mig det som min vision var. För ett och ett halvt år sedan. När företaget såldes. Då, när alla papper var påskrivna och jag tömt kontoret på personliga attiraljer, ja då skulle jag hänge mig åt att göra ingenting.
Så blev det nu inte. Dagarna går i ett rasande tempo men jag väljer när tempot ska börja och när det ska sluta. Det är skillnaden från när jag var yrkesverksam på heltid mot det frilansande liv jag numera tillhör.

Jag har fått en rosa beställning. Med inslag av vitt. Småtvillingarnas storasyster vill ha en sommartröja och nu är det tydligen rosa som gäller. Kan ge mig på en gissning: När tröjan är klar kommer även småtvillingarna att lägga en order. Därefter stortvillingarna. Och i höst kommer stortvillingarnas lilla syskon och då är det väl inte mer än rätt att även det pyret för något hemstickat att trä över huvudet.

I vårt kylskåp befinner sig två bakelser. De lär inte surna eftersom vi siktat in oss på att avnjuta dessa under kvällens lopp. När jag satt ute i solgasset och vevade med stickorna och lät tröjans bakstycke växa fram tänkte jag på dessa bakelser. Fast mest tänkte jag på Camilla som bakat och monterat ihop skapelserna. Vår egen lokala bagerska. I vårt lokala café och hembageri.
Hon är en glad bagare, precis som Evert Taube beskrev bagaren i San Remo. Hur en bagare kan vara glad har jag svårt att förstå. De som går upp mitt i natten alla nätter, utom natten mellan lördag och söndag, för att fikasugna människor ska få något gott till kaffet. Den trötte bagaren kanske är en bättre benämning, vad vet jag som sover gott nätterna igenom och vaknar när det behagar mig att vakna.
Men bakom Camillas glada leende döljer sig något oroligt. Hon ska få konkurrens den 1 maj. Då öppnar ett nytt café i vår by. Det kommer att bli bullarnas kamp.

Den nye caféägaren har gått hårt ut med att äntligen ska denna vår ort få ett mysigt ställe där läckergommarna kan hänga över det som erbjuds medan de orerar med varandra. Designade snygga assietter är hos keramikern och den fantastiska baristamaskinen har anlänt. Det ska serveras suveränt god glass och andra delikatesser på dessa snygga assietter.

Inget vet i förväg hur detta kommer att slå. Men som den egna företagare jag för ett och halvt år sedan var så är just konkurrens det stora hotet mot företagarens välbefinnande. Även om konkurrens behövs. Vilket är lätt att säga för den som inte behöver konkurrera.

Hur kommer då maken och jag göra? Kommer vi att sitta och fika i det nydesignade caféet på Skärblacka torg och äta tårta som är vackra likt ett konstverk?
Ja en gång ska vi göra det. Vi måste dit för att se hur det blev, det som enligt den nye caféägaren alla, precis alla väntat på.
Sedan kommer vi med största säkerhet att fortsättningsvis kliva in till Camilla i hennes mysiga café där det råder en äkta genuin cafékänsla. Säga åt Annika eller Pia att de ska sätta fart på baristamaskinen och sedan kommer vi som vanligt stå framför disken med alla bakverk och ha beslutsångest. Eller om vi helt enkelt ber om att få en glass från deras välfyllda glassdisk där glassen öses upp med en skopa.
Pia bakom disken har lovat mig att hon ska tala med vår bagare Camilla om att hon ska börja lansera potatisbakelser. Det kommer i så fall att bli min absoluta favorit!