Är precis hemkommen från en matmässa vilken var förlagd till Norrköping. Ett mateldorado för den som har mat som sin passion.
Allt var producerat i Östergötland, östgötsk mat helt sonika. Strutskorv, strutsfilé, korv som lagrats i mörker och fått en vit hinna av mögel. Bröd, fisk, ost och marmelader. Ostkaka, närproducerat vin och öl.
Det smakades och smuttades. Alla gick med tandpetare i nyporna och spetsade det som låg på faten.
En kock med hög vit mössa bjöd runt på små rullar av smördeg garnerade med pesto.
Själv tog jag för mig hej vilt. Bästa att passa på. De andra betalade för sig. Jag bar min presslegitimation runt halsen och åt sålunda gratis.
Hela tillställningen hade tagit månader att arrangera. Mathantverkare letats upp och bjudits in. Jag förvånades över östgötarnas kreativitet då det gäller mat och dryck. Visste faktiskt inte att de var så många som ser till att vi konsumenter kan bära hem närproducerat och stoppa i kylskåpen.
Jag närmade mig en charkuterist som försäkrade mig om att korv är den bästa födan som går att inmundiga. Ställde mig tveksam till detta eftersom just korv inte tillhör min favoritföda. För att bevisa sitt påstående skickade han med mig hem ett helt paket med tjocka korvar. Han hade stônkat och rökt dem helt på egen hand, garanterade charkuteristen. Maken jublade dock inte eftersom han delar min åsikt om korvintag.
Det mest intressanta på hela min matresa i Flygen vid Louis De Geer var att jag höll på att bli bortgift. En kärlekskrank yoghurt- och köttförsäljare bad om min hand. Jag dristade mig att sitta på en stol bredvid honom och höra hur han talade sig varm om både den ekologiska yoghurten och eventuell äktenskaplig lycka. När jag tackade nej till erbjudandet gällande äktenskap lockade han mig med kosläpp en vacker dag i maj. Nu har dock kosläpp ingen amorös påverkan på mig eftersom jag många somrar släppt våra egna kor på sommarbete och vet vad det handlar om.
Mannen suckade tungt då jag berättade att jag är en stadig och ärbar kvinna som varit lyckligt gift i snart 40 år och inte har några planer på annat. Men jag log inombords och tänkte att fast jag passerat ungdomens fagraste vår finns det fortfarande kandidater. Även om de kanske inte har magrutor i behåll, är en aning skumögda, går med en lätt haltande gång och ber att få frågornas svar upprepade så finns de. Kan vara bra att veta för de ensamma i min ålder som går i funderingar om att söka sig ut på lyckostigen.
Han nickade stilla, yoghurt- och köttmannen, reste sig och plockade fram fyra stora vakuumpackade hamburgare av god och ekologisk kvalité och lade ner dem i min påse där de tjocka korvarna redan befann sig. Sedan gav han mig en puss på kinden och spanade ut över folkvimlet.
Kanske sökte hans ögon efter någon annan som ville dyka lite djupare ner i den ekologiska yoghurten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar