Frihet och övergrepp

Jag känner mig tacksam. Tacksam över att vara född i rätt tid och på rätt plats. Att ha blivit omhändertagen och skyddad från det mesta när jag växte upp.
Som vuxen är jag fri att göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Har idag träffat Myra, präst i Svenska kyrkan, med ett stort engagemang gällande könsstympning av flickor. Vi läser om det, vi hör att det förekommer och vi ryser.
Varje år stympas fler än två miljoner flickor runt om i världen. Afrika toppar listan, många dör och överlever de bär de med sig detta trauma så länge de lever, känner och minns.

Männen är inte inblandade trots att det är lätt att dra de slutsatserna. Könsstympning är kvinnliga riter där männen hålls undan. Att  kvinnor genom ingreppen är vanställda i sina underliv är heller inget männen reagerar över. Det är förbjudet att närmare studera varandras könsdelar så hur de ser ut eller om något verkar onormalt finns det inga reaktioner på.

En sedvänja sedan över tvåtusen år tillbaka. En hypotes är att uppkomsten härstammar från männens mödrar som skyddat sina sonhustrur från andra män. Men det är inget som  fastsällts, ingen vet den egentliga orsaken till denna sedvänja. Några religiösa riter ligger dock inte bakom detta fasansfulla övergrepp.

Sedvänjan har gått i arv, från moder till dotter. I generation efter generation. Lagar förbjuder men skärandet fortsätter. Med lortiga knivar, rakblad eller glasskärvor. Vanföreställningarna avlöser varandra om inte delar avlägsnas eller sys ihop.
Ohyggliga smärtor som inte direkt minskas vid förlossningar. Männen är frånvarande. Även detta en kvinnosyssla där det kvinnliga könsorganet är tabubelagd och hålls inom den kvinnliga sfären.

Barnkonventionen säger bland annat att traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas. I Sverige kan den som utför könsstympning eller förbereder och håller tyst om ingreppet straffas med upp till fyra års fängelse. Vad är fyra år bakom lås och bom mot ett helt liv i helvetet?

Jag blev skakad av Myras berättelse om det arbete hon är med och kämpar för. Det kvinnor och barn utsätts för är ohyggligt och svårt att ta till sig. Att en kvinna kan göra så mot en annan kvinna eller liten flicka som, om hon överlever, ska växa upp med ett trasigt och förstört underliv är helt enkelt obegripligt.

Jag är så tacksam att jag är född i rätt tid och på rätt plats. Kunde ha blivit född i Tanzania och fått mitt liv förstört. På grund av en över tvåtusen gammal sedvänja. Som kvinnor står bakom...

Så varför jämrar vi oss och bråkar om småsaker?! Vi som lika gärna kunde ha blivit födda någon annan stans. Där vi inte haft möjlighet att bestämma över vår egen kvinnliga kropp samt haft en ställning ute i samhället.

Det stundar andra tider. Röster höjs från både kvinnliga och manliga håll. Men inget sker över en natt. Många som Myra behövs och de finns. I organisationer som NAFGEM, Network Against Female Genital Mutilation, till exempel.