Rädsla och ilska

Stortvillingarna har varit hos oss hela dagen. Förmiddagen gick åt att bygga pärlplattor. Hjärtan och stjärnor. Solar och lastbilar. Sen köttbullar med sås och potatis.
Sockerkaksbak och fruktsallad. En farmor får aldrig vila.

Eftermiddagen har ägnats åt friluftsliv. Höns- och kodynga i trädgårdslandet. Sockerkaksfika vid utemöblerna.

Men så är det det där med allt levande som vaknat. Det surrar och kryper och rädslan slår till med full kraft hos tvillingflickan. Illvrål som nästan ger mig hjärtslag och en släng av klena nerver. Ansvaret vilar på oss att inget händer barnen när de är här men upptäckten att inget annat än en annalkande myra i gräset tycker jag är en petitess och inget att skrika för.

Rädsla går att bemästra. Ändå är det ett inbyggt försvar som levt vidare allt sedan livet uppstod.
Rädslan skyddar oss från riskfyllda situationer även om den ibland är starkt överdriven.
Själv är jag rädd för mycket. Att åka bil, höga höjder, hästar och hundar. Vissa människor skrämmer mig också. Bara för att nämna några av de eventuella faror som omger mig.

Det sympatiska nervsystemet styr vår rädsla. Binjurarna stimuleras och vi pumpas fulla med adrenalin. En god hjälp då vi snabbt måste fly. Misslyckas flykten kan rädslan övergå i ilska och jag vet inte vilket som är värst. Att vara rädd eller arg. Det är jobbiga upplevelser som oftast slutar i total utmattning.

Tänkte på rädsla och ilska när dagen gick mot kväll.  På tvillingflickan som vettskrämt klängde sig fast vid mitt ben när det surrade förbi ett obekymrat bi eller när en stackmyra var på väg hem till sig efter uträttat ärende.
Det som fick mig att fundera lite extra var efter telefonsamtalet med en mycket god väninna. Hon var rosenrasande. Inte på mig utan på det mesta. Allt från regeringen till skatteförmåner och all annan orättvisa i världen. Hon som annars är så glad och välvilligt inställd till livet. Bestämda åsikter har hon, men aldrig arg.
Jag lyssnade och vågade inte säga emot. Höll med och hummade lite till svar.
Efter samtalen kom jag ihåg att jag läst att undertryckt ilska kan ge skadliga effekter. Jag kommer dock inte ihåg vad de skadorna skulle innefatta. Kanske som en tryckkokare som får koka alldeles för länge. Då finns en överhängande risk för explosion. Tror att min väninna kände sig bättre till mods när hon fick koka över lite i mitt öra.

I morgon är en ny dag. Värmen är på väg och fler småkryp vågar sig fram ur sina hålor. Mördarsniglarna också. Så snart blir det till att härja runt för att jaga dessa otrevliga varelser. Morgon såväl som kväll. Outtröttligt vandrar jag runt i trädgården med mitt specialredskap som sänder dem in i döden. Tudelade dessutom. Inför mördarsniglar känner jag ingen rädsla. Endast vämjelse.