Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Skärblacka äger! Byn med pappersbruket i centrum. Byn som utsocknes rynkar på näsan åt. Ty här luktar det skit, här kan ingen slå ner sina bopålar.
Även jag delade den åsikten, innan jag hade bättre vetande och vi själva blev Blackabor. Här lever vi och här ska vi dö för att bli begravda på Skogskyrkogården. Plats har vi redan sett ut. I närheten av fotbollsplanen och i riktningen av vårt hem. Då kan jag fortsätta att hålla kollen vad som händer åt vårt håll.
Idag har jag blivit introducerad i ett Skärblackaföretag som omger sig av flärd och lite lyxkänsla. Här i byn där allt finns. Hot Nail Punkt, jag har sedan tidigare sett skylten men nu drev frilansjornalistnyfikenheten mig dit och ut därifrån kom jag med rosaglittrande naglar. Tumnageln blänker så den kan jag använda som spegel.
Nu har jag lärt mig allt om naglar. Uppbyggnad och funktion men även hur det går till att pynta och smycka fingrarnas hårda utväxter i fantastiska mönster, färger och former. Vill någon har en storlek längre så byggs nageln upp i gel eller akryl och stelnar under en lampa med blått sken.
I mitt tycke ganska vågat och jag skulle aldrig dekorera mina naglar med blommor och starka färger. Förvisso snyggt på andra men inte riktigt min stil.
För den som har förmågan och utbildning går det att läsa av vårt hälsotillstånd genom naglarna. Sjukdomar och dolda krämpor speglas i naglarnas kondition. Själv är jag helt sund och frisk, garanterade nagelspecialisten under tiden hon filade och lackade. Inte heller lider jag av kronisk onykofagi, hade dock en släng av det som barn och i nedre delen av min tonårstid.
Våra naglar är djurens motsvarighet till klor. Båda arter behöver klippa de vassa utväxterna lite då och då. Det tog jag fasta på när vi hade katt. En väninna till mig klippte alltid klorna på sin katt. För att visa att jag också var en hedervärd djurägare köpte jag en klotång på djuraffären. Det blev en kamp mellan mig och kissen. Maken ruskade på huvudet och fann hela behandlingen som mycket onaturlig. En katt ska ha klor för att klara av sitt naturliga kattliv, var hans bestämda åsikt. En åsikt vilket han delade med katten. Som rev, bet och fräste varje gång jag tog fram tången. Jag visade katt och make vem som bestämde vilket resulterade i att katten blev bästis och bundis med den som inte plågade henne med klovård. Själv fick jag vårda mina sönderrivna armar som läkte lagom till nästa sammandrabbning ägde rum.
Det hela slutade med att katten vann kampen och fick till slut ha sina vassa klor i fred och den förhatliga tången hamnade i soptunnan. I och med detta kände jag mig faktisk som en mycket humanare kattägare och återfick det randiga lilla djurets förtroende.
I kväll ska vi till grannarna på kräftkalas. Med nymålade och vackra naglar ska jag äta allt som går att äta på de röda kräftorna. Utom tarmen och görblåsan. Gick det att äta skalen skulle jag äta upp de också. De enda delarna på de dillsalta läckerheterna som jag inte tycker är värt besväret är klorna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar