Vårt hem fungerar fortfarande som sjukstuga ehuru det nu är makens tur att huttrande och febrig krypa in under filten. Atmosfären blir olustig när någon familjemedlem faller in i ett sjukdomstillstånd. Den vardagliga rytmen rubbas, inget ter sig som det brukar och allt känns plötsligt en aning komplicerat.
Själv är jag nu frisk som en nötkärna och kunde därmed i arla morgonstund dra på mig arbetskläder och följa med sonen som biträdande assistent i hans trädgårdsfirma. Meter efter meter med häck har klippts ner, buskar och träd fällts och släpkärra efter släpkärra fyllts med ris som fraktats till återvinningen.
Folk vill ha hjälp i sina höstträdgårdar innan rotavdraget efter nyår får ändrade former. Ett dumt påfund att ändra något som fungerat bra, enligt min och många andras åsikter.
En grovarbetare tar i. Sparar inte på muskelkrafterna och den ovane grovarbetaren måste ta i lite extra hårt. Idag fick jag erfara vad som kan hända när en ovan grovarbetare ska lyfta ris över axelhöjd.
Bil och släpkärra stod parkerad intill trädgårdshäcken varpå gående tvingades att passera ekipaget genom att kliva ut på gatan. En yngling strosade förbi och som brukligt är i dessa moderna dagar upptog hans mobiltelefon hela uppmärksamheten. Precis då han strök utefter släpkärran lyfte jag upp ett rejäl lass med ris samtidigt som jag avlossade en kraftig fanfar. Ynglingen släppte ögonen från mobilen under några sekunder och stirrade häpet på trumpetaren. Åldern till trots rodnade jag kraftigt, kände hettan sprida sig från halsen och upp över kinderna. Jag är av naturen pryd då det gäller mina helt naturliga gaser och har aldrig haft för vana att dela dessa med andra, kända eller okända spelar ingen roll.
Ynglingen flinade och fortsatte sin promenad men jag såg att hans ena tumme for snabbt över mobiltelefonens display.
När jag kom hem efter en mycket lång arbetsdag drack maken och jag var sin kopp kaffe. Därefter bläddrade jag snabbt igenom dagens tidning. Till min stora glädje kunde jag läsa att svavelväte i små doser är bra för omgivningen. Det är så pass godartat att det kan förebygga cancer men även andra besvärliga sjukdomar.
Forskare har nu börjat fundera över hur de ska kunna utveckla en medicin som hjälper kroppen att producera rätt mängd av svavelväte. Lagom doser är bäst, för stora kan vara direkt livsfarligt enligt expertisen.
Så det går att säga att idag har jag faktiskt gjort inte mindre än två goda gärningar. Hjälpt sonen i hans arbete som trädgårdsskötare och gett en promenerande yngling en pust av hälsobringande gas.
Jag känner mig mycket nöjd med dagens insatser. Men jag måste tillstå att jag är väldigt trött, ty jag har längre ingen större vana av hårt kroppsarbete. I kväll kommer jag helt ovaggad att somna mycket gott. I morgon är det dags för nya utmaningar. Jag kommer att vara beredd ty alltid händer det något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar