Efter en natt i vaket tillstånd känner jag mig nu på seneftermiddagen som en urvriden disktrasa. Ibland händer det att jag vaknar mitt i natten och känner mig precis klarvaken. Ligger i mörkret och stirrar rakt ut utan att för den skulle se något annat än projektorklockans röda siffror lysa på den vita garderobsdörren
Nu för tiden har det egentligen ingen större betydelse om jag sover en hel natt eller inte eftersom jag inte känner mig nödd och tvungen att hålla mig alert på arbetstid. Det är bara så irriterande att inte kunna somna om.
Under nattens timmar flög tankarna fram och tillbaka. Jag bearbetade små händelser med det som är mer viktigt och stort. En av de tankar som kändes stora var frågan om hur barn med psykiskt sjuka föräldrar lever och mår. Efter frukost blev jag tvungen att konsultera min bloggkollega som genom sitt arbete har god insyn i detta viktiga ämne. Går bara att konstatera att många barn och unga lever en skakig tillvaro. Det blir så påtagligt starkt i dessa tider då julen står för dörren. Då barnen ska vara glada och förväntansfulla tillsammans med sina föräldrar. Ingen unge ska behöva må dåligt och absolut inte när det är jul. Verkligheten är tyvärr en helt annan för många.
Jag har dock haft ett trevligt telefonsamtal med en kvinna som haft sviktande hälsa men tack vare en givmild donator har hon fått sitt liv tillbaka. Det var en spännande berättelse jag fick mig tilldelad. Telefonen som ringde mitt i natten. Utan betänkligheter begav sig kvinnan till sjukhuset och efter nästan en månad på sjukhuset är hon hemma igen med nya starka lungor. Det är nästan att jag inte kan tro att det är sant. Att det är genomförbart möjligt.
Jag lyssnade i somras på en radiointervju där en kvinna berättade om sina upplevelser gällande organdonation. Hennes man var hjärndöd och läkarna ställde frågan om de fick ta organ från hennes man. Utan att tveka sa hon ja men hade ändå ett enda förbehåll. De fick inte ta hans hjärta. När de båda träffades som mycket unga och kärleken spirade som starkast sa ynglingen till sin käraste att han gav henne sitt hjärta. Av den anledningen hade hon ytterst svårt att släppa iväg det hjärta som de delat på under så många år till någon annans kropp. Och så fick det bli. Deras gemensamma hjärta fick följa samma kropp där det alltid suttit och bankat av kärlek men som inte längre var annat än en avlagd kroppskostym.
Nu ska jag ta min egen trötta kropp och grusiga ögon och vi ska masa oss ut ur skrivarstugan och in till boningsstugan där min egen hjärtevän rumsterar om. Kanske tänker han bjuda mig på en kopp kaffe. Eller så blir de till att bereda lite föda åt oss.
Vi skulle klä vår julgran idag men har ändrat på de planerna. Grannen klädde sin gran igår men idag har de visst klätt av granen och kastat ut den. Det är ingen riktig ordning på folk. Anledningen till den snabba för granens del inomhusvistelsen i vardagsrummet var att frun i huset ansåg granen som alltför mager. Och jag är benägen att hålla med henne. Den var rent ut sagt anskrämligt ful och tanig.
Till skillnad mot vår gran. Den är tät, fin och full av ohyra. Precis så som en äkta julgran ska vara.
I morgon ska vi tillsammans klä vår fina gran med röda, vita och blå glaskulor.
Det blir festligt värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar