När jag sist var tvungen att skaffa mig ett nytt pass skulle jag lämna ifrån mig mina fingeravtryck. Båda pekfingrarna trycktes mot en glasskiva och med ens blev jag inlagd i något sorts register. Jag finns med i rullarna och får därmed hålla mig inom lagens gränser för nu kan jag bli igenkänd bara genom att sätta pekfingret på ett obehörigt ställe.
Men jag är i alla fall utrustad med ett eget pass. Hade jag levt på den tid då det begav sig så hade jag fått samsas i min makes pass och kunde således inte bege mig ut på egna äventyr utanför Svea Rikes gränser. Maken däremot hade sin fulla rätt och frihet att åka vart han ville när helst det behagade honom.
Eftersom jag skulle införskaffa ett nytt pass var jag därmed nödd och tvungen att bli fotograferad.
Vilket inte tillhör det lättaste momentet. Fingeravtrycken var en enkel sak i det stora sammanhanget.
Damen med polisens emblem fastsydd på tröjan beordrade mig att se neutral ut. Vilket är oerhört svårt.
Jag stirrade rakt in i kameran och såg omåttligt sur ut. Bilden blev anskrämlig varpå jag samlade ihop anletet i ett tappert försök till en neutral pose och upprepade proceduren. Resultatet gav ingen nämnvärt resultat i positiv anda så jag gav helt enkelt upp. Det fick bli som det blev och det blev inte bra. Men jag har blivit utsläppt och insläppt över gränser ändå. Det finns ju fingeravtryck att tillgå i värsta fall.
I min ägo har jag min farfars Carde D´ Identité. Utfärdat år 1938 med giltighetstid fram till år 1941.
Kungliga Postverkets frimärke är påklistrat. Två stycken á 25 öre stycket. Postanstalten i Finnmossen har klämt dit sina svarta stämplar, därmed hade farfar giltigt bevis på att han var han.
Inte heller behövde farfar anstränga sig att se neutral ut. Han letade helt sonika fram ett fotografi ur familjealbumet. Det han fastade för var då han uppsträckt och fin i kostym, vit skjorta och slips stod i hästhagen och klappade om sina arbetshästar. Det stora frågan jag ställer mig är varför han i hela fridens namn inte var klädd som den jordbruksarbetare han var då han klev in i hästhagen.
Men både Kungliga Postverket och postanstalten i Finnmossen ansåg tydligen att fotografiet var väl lämpat för Carde D´Identité och så fick det bli.
Allt var mycket enklare förr. Då fick var och en se helt naturlig och inte enbart neutral ut på viktiga id-handlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar