Delad dag och stora skor

Alla dagar är bra dagar att inmundiga tårta. Men idag är en extra bra dag eftersom vår yngsta dotter har förmånen att fira sin 27:e födelsedag.
Tårtan var superb. Lagom sötma på sylten och vaniljkrämen så som en vaniljkräm ska vara. Grönt marsipantäcke med tillhörande ros.

Själv har jag slutat fira födelsedagar. Det var roligare förr. När åldern verkade ligga långt borta i fjärran. När det gått ytterligare 27 år blir det tårtkalas helt utan min medverkan. Om det är jag viss och säker. Lika bra är väl det för hur roligt är det att sitta på blöjan och bli matad med tårta medan vaniljkrämen hamnar i haklappens snuskficka.

Dagens datum är speciell i fler avseenden än vår dotters födelsedag.
Min farfar och min svärmor är födda just idag. Farfar år 1901 och svärmor år 1912.
Tyvärr hann min farfar och min svärmor aldrig träffa varandra. Han var för snabb att lämna jordelivet. Hade han bara hängt i något år till hade farfar och svärmor fått äta av en och samma tårta.
Det är också exakt denna dag som maken och jag träffades för första gången. Nu har vi levt tillsammans fler år än vad jag levt då vi träffades.

Maken inledde vårt förhållande med att  bjuda mig på mazarin och kaffe. Dagen innan hade jag opererat bort en visdomstand. Jag var liten, smal och hade stora skor med rejäl sula. Det var skorna maken lade märke till först av allt.  När vi sedan tittade varandra i ögonen visste vi, enligt makens utsago, att vi var ämnade för varandra. Det där sista har jag inget minne av men maken säger det ofta och jag tror på hans ord eftersom vi fortfarande hänger ihop.

För länge sedan firades inte födelsedagar utan endast namnsdagar. Folk visste vad de hette men inte när de var födda. Det har börjat komma tillbaka, namnsdagsfirandet. Har jag minsann sett på Facebook. Idag firar vi Fabian och Sebastian plus 967 andra till. Vilka de andra är har jag dock ingen upplysning att komma med.

Eva Brylla heter hon som sitter med i Namnlängdskommitén tillika namnforskare på Institutet för språk och folkminnen. När staten tog sin hand från att anteckna ner namnsdagsbarn i almanackan tog Namnlängdskommitén över eller om den rent utav bildades på 1970-talet låter jag vara svävande i luften.
För att så många som möjligt ska få vara namngivna och bli uppmärksammade med sina namn firar vi två åt gången. Själv har jag på så vis fått två namnsdagar. Maria och Carina. Fast inte på en och samma dag, det känns fint att dela på gracerna. Likt Ulla, Lovisa och Augusta, de tre gracerna vid Gustav III hov om det nu är nödvändigt med en jämförelse.

Grattis dottern på din födelsedag,  farfar och svärmor där ni befinner er och grattis alla ni 969 som har namnsdag. Sist men inte minst, grattis till maken och mig på vår egen träffdag.