Det brinner runt om i vårt land. Är det inte asylboenden så är det privata villor, hyreshus och bilar som står i ljusan låga. Förr var en eldsvåda sensationsnyheter, nu är det vardagsmat.
Även kyrkor med dess kulturskatter kan fatta eld och då gäller det att vara förberedd. Inte endast brandförsvaret utan också kyrkans anställda bör alltid stå i startgroparna för att rycka ut och rädda det som räddas kan om det börjar ryka ur predikstolen.
Med anledning av detta är vi idag hundvakt. Matte har tagit av sig prästkragen och begett sig med sina arbetskamrater till brandstationen i Valdemarsvik. Där ska de släcka brasor med hjälp av diverse utrustning samt rulla runt i brandfiltar. Ett moment dottern inte ser fram emot eftersom hon ska till äldreboenden och hålla andakt med de boende direkt efter brandövningarna och vill då se någorlunda proper och inte tilltufsad ut.
Hunden skulle hämtas under morgontimmarna men jag valde att vänta ut tiden. Det finns två vägar att köra till vår dotter. Den ena vägen går förbi den lokala matvaruaffären och den andra förbi vår hembageri. Jag valde den senare.
Bagerskan har under några dagar påannonserat att det är just idag som frestaredagen inleds. Därav min lite sena ankomst till hundhämtningen. Jag ville vänta tills dess att jag kunde ta mig in genom den bakande Camillas dörr.
Semlorna var inte riktigt klara än, förklarade bagerskan där hon stod i det innersta och höll en stor blå sprits i ett stadigt grepp. Men jag kunde få välja vilken storlek jag ville ha på bullen. Jag valde mellan den lilla, den stora och den lyxiga. Jag valde den stora. Det gäller att gå ut i lagom tempo. Jag kommer att sakta accelerera upp till lyxvarianten men började ändå inte på den allra lägsta växeln.
Medan jag väntade gick jag och satte mig hos stamkunderna. En häftig dispyt mellan mig och en av kaffedrickarna uppstod. Han ansåg att semlor de inmundigar vi först på fettisdagen. Inte innan. Aldrig någonsin innan! Han spände ögonen i mig och undrade om jag firar julafton någon annan dag än på själva julaftonen.
En dum jämförelse, kontrade jag men blidkade honom en aning då jag upplysningsvis sa att vi oftast äter semlor flytande i het mjölk. Han nickade gillande och sa att det är rätta takter det. Het mjölk ska det vara, inga andra moderniteter.
Semlorna kom till bordet i en vit påse. Jag öppnade påsen och bad den upprörde mannen att ta sig en titt. Han knep hårt ihop ögonen och vägrade. Den 9 februari, inte tidigare.
Maken är otålig. Han undrar om jag inte skrivit klart snart.
Börja plocka fram du, säger jag. Ropa när det är framdukat så kommer jag.
Äntligen, som jag har väntat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar