Nu på morgonen och i skrivandets stund är det full aktivitet i vårt annars så lugna område. Hela skalan av insatsstyrkor vid nöd både från Norrköping och Skärblacka är uppradade på vår väg. På isen två svävare och i luften en helikopter från Södertälje.
Någon har gått ner sig genom isen. Ingen vet var men ihärdiga visslingar från en visselpipa har hörts. Dock har det visslande ljudet upphört och nu letas det febrilt. Brandmän hasar sig ut på isen, säkerhetslinor och kälkar utifall att det brister under deras fötter. Dykare som äter choklad i väntan på att få göra sina undervattensinsatser.
Dagspressen har hittat hit. I lågskor klafsar de omkring på vår leriga väg, att de inte lär sig att utrusta sig med gummistövlar. Också vi boende har nyfiket rört oss bland brandmän, ambulanspersonal och poliser. Suckat och skakat på våra huvuden över den eventuella olyckan och dristigheten att ge sig ut på Glans is. Vem vet egentligen hur tjock den är och vad strömmar för med sig.
Än så länge har ingen hittats, om inte så kommer väl den saknade att flyta upp när det blir vår och isen släpper. Det lär inte bli någon trevlig syn. Eller också var det någon som visslade på sin hund. Sitter hemma i stugvärmen och dricker kaffe, totalt ovetande om uppståndelsen.
Själv har jag ytterst stor respekt för vatten. Både det öppna och det frusna.
I går hade vi byggmöte gällande vårt avlopp. Det är nära nu. Snart sitter vi på vår brusfåtölj och släpper ifrån oss det som gjort nytta och blivit till avträde. Väntan har varit lång men nu skådas ljuset genom avloppsröret. Det känns som om vi får uppleva en andra julafton.
Förmiddagen är snart liden. Lite kaffe innan det är dags att fara till Rejmyre och träffa en hästskosmed. Därefter en veterinär som heter Kjell. Ta reda på hur husdjursägare ska måna om sina små kamrater.
Pennan är vässad och kameralinsen putsad.
Händelserna skiftar under en enda dag. Aldrig har jag långsamt och tiden tycks ibland inte räcka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar