Idag vajar flaggorna i vinden runt om i Svea rike. Antagligen för att det är min makes bemärkelsedag. Dock har vi inte vågat oss på att hissa någon flagga, den kommer med all säkerhet att slita sig från linan och hamna ute på Glan. Jag är inte människa att våga mig ut på isen för att hämta fanan i den händelse att så vi tar det säkra för det osäkra och låter det blå/gula tyget ligga kvar i där den ligger.
Kalas hade vi med familjen och ett par vänner i lördags vilket inte förhindrar att han fått en present av mig på självaste dagen. I paketet med fina snören låg Lars Lerins bok Axels tid. Resultatet av gåvan blev det jag förväntat mig.
Lars Lerin tillhör både min och makens absoluta favoriter. Därför var det fantastiskt att i somras besöka hans utställning på Sandgrund i Karlstad. Det gamla danspalatset har en annan skepnad nu när Lerin basar över stället än då när jag i ungdomens dagar skred in genom dess port. Inte på något sätt till det sämre vill jag poängtera. Jag går mycket hellre på konstutställning än på dans eftersom jag aldrig lärt mig till fullo att behärska danstekniken.
Lerin har en smått förvirrad framtoning. Ödmjuk och lågmäld. Det borde finnas fler Lars Lerin i vårt hårda samhälle. Som har en förmåga att skrapa sig igenom hårda skal endast med hjälp av några få ord.
Vi följder hans teveserie och min högsta önskan är att det dimper ner ett brev i vår brevlåda där han önskar få kontakt och bli min vän. Han får gärna ta med sig Junior för han verkar också vara en sällsamt god människa.
Snackisen i vår by har nu under ett par dagar varit vår sons blindtarmsoperation samt min makes ålder. Ingen verkar tro på att han uppnått den aktningsvärda ålder han idag skaffat sig. Men mest tror jag att det undras lite över min ålder. Den är ungdomlig kan jag upplysa eventuella efterforskare om. Därav makens eviga ungdom. Har han en gång äktat en 19 år yngre skönhet får han inte ge tappt allt för lätt. Snart firar vi 40-årig bröllopsdag och det ser vi båda fram emot.
Mel Gibson går visst i giftastankar till omvärldens stora förskräckelse. Flickvännen är 36 år yngre och de flesta av familjen Gibson är rosenrasande. Mel är däremot galen i sin käraste och tänker ta med henne till Bali för att äkta henne på en strand.
Pengar, skriker de flesta i familjen Gibson. Hon är ute efter hans pengar!
Det blev en viss uppståndelse även omkring maken och mig då vi träffades. Det snackades på ett par håll att jag ville åt min blivande man enkom för hans förmögenhet. Dock hade vederbörande inte någon som helst insyn i makens kassaflöde och eventuella förmögenhet, men det var ett
a n t a g a d e.
Ingen ung kvinna faller för en äldre man om det inte finns några ekonomiska baktankar bakom frieriet.
Inte någon frågade mig om min ekonomi men jag hade en slant på bankboken och en egen bil. En VW 1303 S. Metallic blå. Och stora skor med rejäl sula. Jag visste vad jag ville, som alltid.
Vi delade på pengarna och sålde bilen. Olyckskorparna kraxade och det fladdrades i de blommiga
70-talsgardinerna.
Snart vankas det födelsedagsfika. En blomsterhandel ringde och frågade om vi var hemma. Tror det tyder på att någon vill förära maken med en blomruska. Tulpaner kanske, det är en favorit bland favoriterna.
Grattis på födelsedagen min älskling. Du är helt enkelt bäst. Även om du inte tog med mig till Bali när vi avklarat tidsbokningen hos prästen. Du har tagit med mig på så mycket annat under åren så släng dig i väggen Mel Gibson, det överträffar du aldrig! Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar