Under ett par timmar har jag haft polisiär verksamhet i vårt kök. Erkänner att det var en överdriven benämning av en kaffedrickande polis som dock var i tjänst iklädd polismundering.
I bilen väntade Yngve. Med sitt välutvecklade luktsinne nosar Yngve upp blod, sperma och döda människor.
Har du haft ett lik i din bil känner Yngve det direkt, sa polismannen och tog en bulle till.
Något lik har jag aldrig haft i min bil, däremot attiraljer som härrör till avlidna personer. Som jag behövde då jag arbetade med människor som avslutat sin jordevandring, var jag noga med att påpeka i den händelse Yngve skulle få upp ett spår. Jag vill inte på ålderns höst bli misstänkt för några skumma företeelser.
Vi är ledarhundsvakter under ett par dagar då matte är på kurs. Jag hade en tanke att föra samman dessa båda tjänstehundar men fegade ur då Yngve visade sig ogilla andra hanhundar. Annars hade det kunnat bli en bra bild.
Kanske är det så att en ledarhund inte står så högt i kurs då en polishund finns i dess omedelbara närheten. Polishundar lär ha mer pondus, leva ett äventyrligare liv där huvudsyftet är att fånga in bovar och banditer. Några sådana färdigheter besitter inte Sigge så det var lika bra att hålla dem separerade.
Bovar och banditer finns det gott om i vår kommun för tillfället. Det skjuts och mördas mest hela tiden. Tur att vi har det vi behöver här i Skärblacka och slipper ge oss in till gangsterstaden Norrköping.
Vi tog en promenad med Yngve när kaffet var urdrucket och bullfatet tomt. Yngve visade upp vad han kunde, letade reda på något som hans uniformerade arbetskamrat placerat ut och som inte syntes för vårt mänskliga öga. Jag förundrades och berömde.
I köket satt Sigge och jag hörde hur han morrade när vi gick förbi vårt hus. Det går bra att vara kaxig när det är tryggt och säkert.
Regler är till för att följas. Vid grova brott ljuder sirenen och polisen tycker ut och Yngve får hänga med. Också små regler bör åtlydas, sådana som för de flesta av oss är en självklarhet.
I rehabbadet där stortvillingflickan och jag igår befann oss föregås badet av en renlighetsritual. Det ska tvättas både här och där, mest där samt i armhålorna. För att vi ska förstå finns tydliga instruktioner med tillhörande illustrationer upphängda i tvagningsrummet där pilar visar på både här och där samt armhålornas placering.
Därför blev båda jag och övriga vuxna tämligen förvånade då en kvinna från ett annat land endast tvagade sitt lilla barn emedan hon klädd i heltäckande kläder och slöja, och vad jag förmodade även underkläder som är strängeligen förbjudet att bära vid bad i allmänna bassänger, undvek att varken klä av sig eller tvätta sig utefter instruktionerna. När proceduren med barnet var avklarad gick hon fullt påklädd ner i bassängen med barnet på armen. Ingen yppade ett ord men våra blickar talade sitt tydliga språk. Vissa religioner styr över tvagning och bad i rehabbadet på Norrköpings sjukhus. Det kan inget regelverk förhindra.
Nu tror jag inte att badvattnet blev förorenad på grund av kvinnan från ett annat land och hennes heltäckande kläder som inte verkade vara ämnad för bad. Däremot blev många tankar omkring kvinnan och hennes religion förorenade. Det är möjligen lika illa som ett smutsigt badvatten, tänkte jag för mig själv som den hygieniska människa jag är som tvättar mig både här och där samt i armhålorna innan jag kliver i en bassäng bland alla andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar