En dag närmare våren även om solen inte syns till så är det ett konstaterande. Bakslag är säkert att vänta, februari kan vara en lurig månad med kyla och ihållande snöfall. Det är dock inte värt att ta ut dessa bekymmer i förtid.
Halt på småvägarna är det i vilket fall som helst. Det är förenat med fara att ta sig den korta biten bort till vår postlåda. Nu är jag i den åldern att jag noga bör betänka att vid ett eventuellt fall kan lårbenshalsen knäckas. Därför skickar jag allt som oftast iväg maken att vittja postlådan eftersom jag gjort den bedömningen att han har kraftigare benstomme än vad jag är beskaffad med.
Maken är för övrigt utskickad av vår magopererade son att titta till hans kunder nu när han inte själv är kapabel att se till att deras trädgårdsgångar och garageuppfarter är sandade och saltade.
Maken räknar med att det är en win-winmetod eftersom vi så småningom behöver återställa stora delar av vår egen trädgård i befintligt skick efter makens framfart med grävskopan. Då är det bra att ha en egenföretagande trädgårdsarbetande son att ta till hjälp.
Behjälplig ska även jag vara i eftermiddag då den magopererade inte kan följa med sin dotter stortvillingen till rehabbadet. Därmed får jag klämma in mig i baddräkten och plaska runt i den varma vattenbassängen på sjukhusets rehabavdelning.
Många små barn med olika krämpor finns i bassängen för att träna upp det som tränas skall. I början då jag var med flickan och simmade kände jag mig förfärad över hur naturen kan ställa till det i begynnelsen med skapelsen av ett litet barn. Vårt barnbarn föddes med en cp skada och har därmed svårt att gå eftersom skadan satt sig i hennes ben. Än så länge är hon ganska ovetande om de problem hon med största sannolikhet kommer att stöta på i framtiden.
Det som förundrar mig mest är att det oftast föds barn där allt är precis som det ska vara. Systemet funkar som det är ämnat för och alla delar utvecklas som de ska. Rätt organ på rätt plats och ingen funderar över att det kunde ha blivit annorlunda.
Vi tittade på Vetenskapens värld i går kväll. Fick lära oss att allt hänger på en nod om vi ska få våra organ rätt placerade i kroppen. Noden finns i det tidiga stadiet av embryots mitt och består av små hår som kallas cillia. Dessa cillier rör på sig och sprider proteiner på kroppens båda sidor. Därav vår kroppsliga asymmetri som är rakt igenom nödvändig för att vi ska fungera.
Det är så märkligt att det helt övergår mitt förstånd.
Vårt lilla barnbarn badar och tränar benen en gång varje vecka. Det är ett viktigt led i hennes behandling. I det ledet ingår även ett föregående cafébesök ordinerat av mig i egenskap av farmor. Det är vår lilla stund tillsammans. Hon får alltid välja själv vad som ska ligga på assietten. Det finns inga som helst förhållningsorder. En rejäl bakelse främjar styrkan i benen, det är min fasta övertygelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar