Vi har haft en mus som inneboende under en lång tid. Vi har tappert försökt avhysa hyresgästen men den har ideligen gäckat oss. Musen har avlagt spår så vi vet med säkerhet vart den hållit till. Bland annat har den släpat med sig en mandarinklyfta och lite omslutande skal till den samma, fram till golvlisten där den klämt sig emellan och rumsterat om i vårt hem medan vi njutit av den nattliga sömnen.
Musen har haft gott om föda, under vårt fågelbord finns nötter och frön som den kunnat livnära sig av. Trots ett näpet utseende är vi inte så begeistrade i att ha den inomhus således har en fälla gillrats.
Jag vet inte om osten varit av den rätta sorten men säkert är att musen krånglat sig förbi den enligt oss strategiskt placerade fällan som behållit halshuggarbygeln i spänt läge.
Fram till i natt. Då greps musen av lustar till osten och döden inträdde med en smäll.
Maken kastade ut musen och laddade om fällan. Kanske har liket efterlämnat några sörjande släktingar som tar vid där den nu döda musen slutade sin rövarstråt.
Efter frukost begav jag mig till Linköping för att eventuellt hämta hem min mamma från sjukhuset. Inte nog med att hon är opererad, hon har även drabbats av allergi. Mot sjukgymnasten. Han är en hurtig ung man med en pärla i tungan som glimmar och glittrar när han talar, har ett snyggt och välansat skägg och skrattar hela tiden, både med munnen och ögonen. Men vad hjälper det mamma. Varje gång han visar sig och vill få med henne till sitt rum där mamma och hennes medpatienter ska sitta på var sin stol och trampa symaskin med fötterna så kräks hon. Så ock denna morgon och sjukgymnasten fick vända i dörren med outrättat ärende.
Innan han gick berättade han att när Stalin levde, då var alla ryssar ett vältränat folk. Gamla som unga gjorde gymnastik framför sina radioapparater där en gymnastisk röst dirigerade. För så hade Stalin bestämt. Vad sjukgymnasten egentligen ville förmedla med sitt budskap fanns det ingen tydlighet i. Mamma fortsatte att spy i den för ändamålet anvisade spypåsen vilket medförde att jag fick föra hennes talan.
"Det gick utför med det ryska folket när Stalin för alltid lämnade sin post".
Sjukgymnasten skrattade och höll med mig.
På hemväg utan min mamma kom jag att tänka på mannen jag läste om i gårdagens tidning. Hans mamma var skröplig och blev inlagd på ett vårdhem. Sonen drabbades av en stark mammalängtan och stal därmed med sig från vårdhemmet en konstellation föreställande ett djurhuvud vilket var ämnat till att liva upp de boende på hemmet. Därefter bet han i en melonskiva som låg uppdukad på ett fat och polisen kunde säkra förövarens DNA som kunde gripas och sättas i arrest.
Förklaringen han uppgav under förhör var att han saknade sin mamma och ville ersätta hennes plats med det stulna djurhuvudet till den dag hon blev utskriven.
Jag saknar också min mamma och vill att hon ska sluta kräkas, ha ont, vara färdigbehandlad och få komma hem. Kanske ska jag fråga maken vart han gjorde av den döda musen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar