Summa sidvisningar

tisdag 10 maj 2016

Att likna en bonde och lära för livet


I vårt sovrum finns ikväll en extrasäng. I den ligger en liten lockig ljushårig småtvillingflicka och sover lugnt och fridfullt.
Vanligtvis brukar vi stoppa ner övernattande barnbarn mellan oss men jag har en bestämd känsla av att det i denna sommarvärme kommer det att bli mer varmt än trångt under täcket.

På flickans kropp finns lite utspritt här och var hoptorkade vattenkoppor. Hon och tvillingsystern har sitt avklarat medan deras storasyster är täckt av kliande koppor och jag lider med det ansatta barnet.

Efter att ha kämpat mig fram under förmiddagstimmarna körande på gräsklipparen blev eftermiddagen desto lugnare. Flickebarnet och jag har njutit av sommarvärmen med glass och sagostund. Strosat runt och tittat på blommor, spindlar, myror och dödat en geting med vår röda flugsmälla.
En sorglös dag i trevligt sällskap som avslutades med kvällsvard på altanen.

Det är intressant att språka med barn. Vetgiriga och kunskapstörstande. Ibland är det lätt att ge raka svar, ibland måste jag fundera en stund. Ge ordet den rätta innebörden utan för den skull krångla till det allt för mycket.

När jag körde in stortvillingarna till förskolan igår morse ville de att jag skulle berätta om bin. Hur de fungerar och varför de finns. Flickan hade varit med oss till Värmland och träffat sin farbror och hans fru vilka är biodlare. De förevisade henne innanmätet av en bikupa och antagligen låg det till grund för att frågan togs upp. Hela resan in till Norrköping upptogs av biodlingens grunder och för barnen gick det upp att bin behövs för att vi ska få tillfälle att äta honung.
Jag kände mig tillfreds med att vara en upplysande farmor som lyckades fånga barnens intresse för biodling.

För några dagar sedan var jag hemma hos en bekant. Vi stod utanför yttertrappan och småpratade med varandra. Några dörrar därifrån kom en familj ut och började packa in väskor i sin bil. De skulle åka till staden för att handla. Fläskfilé och korv. En grillkväll stod på agendan hörde vi av deras samtal. Sist av alla kom den äldsta dottern ut genom dörren. Hon var omkring fem-sex år. Mamman tystnade ett par minuter och sa sedan med gäll röst åt flickan att genast gå in och byta strumpor. Barnet vägrade, hon ville ha de strumpor hon klätt sig i. Inga andra. Med det var hon mycket bestämd. Mamma var mer bestämd än dottern och en häftig och högljudd ordväxling följde.
Till sist tröttande mamman på ungens envishet och skrek åt henne att hon minsann inte fick följa med på shoppingturen eftersom hon spökat ut sig om fötterna.
"Du kan väl för f-n inte åka till staden och se ut som en bonde!"
Flickan lydde för att se ut som en bonde i staden vill väl ingen utsätta sig för.

När jag begav mig hemåt tänkte jag på mamman och dotterns utbrott över ett par felaktiga strumpor.
Flickan fick lära sig genom sin mamma att det är festligt att åka till staden och köpa korv och fläskfilé bara man inte för allt i världen liknar producenten.

Hela livet är en enda lång skola...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar