Illdåd och uppsatta regler

Dagen har gått i högt tempo. Småtvillingarna och deras storasyster plus ledarhunden har bidragit till en minst sagt händelserik dag.
Nio timmar av oavbruten aktivitet. Glass i Söderköping, spring i benen och skogsmyror på bara fötter.

När jag körde hem barnen i kväll anförtrodde mig den äldsta i barnaskaran en hemlighet. Det gällde en uppgörelse mellan henne och morfar.
När jag var upptagen med att tillreda lunch passade morfar och hon på att äta godis. Före maten.
Eller rättare sagt, det var morfar som tvingade barnet att äta marmeladkarameller med skogsbärsmak.
Flickan, som är en vän av god ordning, hade gjort allt som stod i hennes makt att förhindra snaskandet men morfar hade enträget fortsatt att bjuda ur karamellpåsen.
Ät nu karameller unge, lär morfar enligt barnets utsago ha sagt. Varpå hon inte hade några andra valmöjligheter än att göra som hon blev tillsagd.
Nu ville flickebarnet höra mormors åsikt. Var det rätt eller fel av morfar att ge hennes godis strax innan det att maten var framställd på bordet.

Vi kom fram till det gemensamma beslutet att det var fel varpå jag lovade barnet att ta morfar i hampan med tukt och förmaning för detta illdåd.
Småtvillingarna som tidigare inte varit involverad i förehavandet före lunch lyssnade spänt på vårt resonemang. Den ena av flickorna blev upprörd. Inte för att det inmundigats godis före maten utan av den enkla anledningen att hon inte blev indragen i detta tilltag.

Regler är till för att följas men även till för att brytas. Speciellt när föräldrarna väljer att lämna sina barn till mormor och morfar. Till farmor och farfar också för den delen.
Vi vet vad som gäller och vilka normer barnen har att följa i sina hem. Trots att vi stundom bryter mot dessa regler försöker vi ändå att följa regelverket för att inga mönster ska krackelera.
När de sover över hos oss skulle vi aldrig komma på tanken att hoppa över kvällens sista moment före sänggående, nämligen tandborstningen. Bara för att ta ett praktfullt exempel över vår präktighet gällande våra barnbarns uppfostran som föräldrarna lägger ner kraft på.

Nu är vi trötta, maken och jag. Vi har fått låna tre flickor över dagen. Det händer att jag ser på deras föräldrar hur trötta de är. Lämna på dagis, arbeta, hämta på dagis, hushållsgöromål, räkningar som ska betalas,  kvällsmat, kvällsrengöring och nattning av barnen. Försöka få en stund för och med varandra innan de själva stupar i säng för att vakna upp till en ny dag med samma åtaganden. Dag ut och dag in.
Då kan det vara skönt att få lite avlastning av mormor/morfar-farmor/farfar och i det ta med i beräkningen att några regler bryts.
Själva njuter vi av att vara den generationen som får ha barnbarn till låns och vi njuter av stillheten som råder då de åkt hem. Det är det som är själva grejen med att vara mor-och farföräldrar. Att få uppleva dubbel njutning.