Östergök och ett förlorat pass i Ukraina

Det var frost i natt upplyste grannen oss om i morse.Vitt i gräset och is på bilrutan.
Våga vägra vinterjacka, tänkte jag och klev i shortsen. Vita ben som blir sommarbruna, kylan till trots.

Göken har dykt upp. Västergök och östergök. Han hoar bortifrån skogen och hörs som tydligast i arla morgonstund. Sovrumsfönstret på glänt och vi har gökotta i sängen varje morgon. Går att tolka på olika sätt men i detta fall syftar jag på det vårliga fågellätet.

Som barn åkte mamma, pappa och jag alltid på gökotta. Det var ett återkommande överraskningsmoment. Mamma och pappa viskade ute i köket. Bredde smörgås, kokade kaffe och varm choklad. Packade ner frukosten, varma tröjor och en filt innan de väckte mig.
Gökotta skulle ske i ottan för så var det bestämt. Medan andra normalt funtade människor låg och sov skulle vi dra iväg ut i skogen för att möjligtvis få höra lätet av en gök.
Mamma var exalterad, pappa tyckte det tog allt för lång tid  att rusta oss i ordning och jag var enkom trött.
Vi bodde i en tvårumslägenhet i ett brukssamhälle och där fanns inga möjligheter att ligga i sängen och lyssna till göken. Enda alternativet blev att kliva upp klockan fyra på morgonen för att uppleva den för oss vårliga traditionen som var själva överraskningen enligt mamma och pappa. Samma procedur varje år. Omständligt men småtrevligt.

Undrar om dagens moderna ungar skulle uppskatta att sitta på en filt i storskogen klockan fyra på morgonen för att lyssna på en gök?

Vårt jordgubbsland börjar snart blomma. Än så länge för vi nöja oss med affärens utbud av importerade gubbar. Men till midsommar är det högtryck på försäljningen av dessa röda bär som hör ihop med sill och nubbe. Då kan vi plocka egna, äta direkt från landet eller skiva ner några i filmjölken. Eller uppe på filbunken. Blir det sommarvarmt väder tänker jag sätta min egen filbunke. På extra fet mjölk så det bildas en tjock gräddig hinna som avnjuts med ett tjockt lager av strösocker. Men det får inte vara regn och åskoväder ty då protesterar tätan och det blir ingen bunke med gräddig hinna.

Idag har jag fått ett mejl av Gunilla Karlberg. Hon är i stor nöd och behöver 16 000 kronor om hon ska komma hem från Ukraina där hon blivit bestulen på sin handväska med pass, pengar och kreditkort. Enda möjligheten för henne att komma hem till fosterlandet är att låna av mig. Hon lovar att omgående betala tillbaka lånet då hon klivit av flyget på Svensk mark.
Vad skulle hon till Ukraina att göra? När det går lika bra att stanna på hemmaplanen, lyssna till göken och äta importerade jordgubbar i väntan på att de hemodlade har mognat.
Är hon så dum att hon åker dit och blir bestulen kan hon lika gärna stanna där hon är. Så resonerar jag som den empatilösa kvinna jag är.

Ibland förstår jag mig inte på människor.

Det lider mot natt. Längtar redan till morgonkvisten. Då det åter är dags för gökotta i sängen.