Rosa saltvatten och matkulturer som möts

I år blommar vårt plommonträd för första gången.Om vädret håller sig och ingen kyla slår till samt om pollinerande insekter gör sitt finns goda förutsättningar att vi får skörda blå plommon i höst.

Här, precis som de flesta andra platser i riket, är det ett fantastiskt försommarväder. Jag viftar med mina strumplösa tår och har beslutat mig för att chilla idag. Med ett kort uppbrott för ett frilansarjobb under eftermiddagen.
Enda smolken i den ljuvliga sommarsaftbägaren är min onda hals. Den värker och skaver och vid en närmare granskning i spegeln syns det tydligt hur röd och illa tilltygade slemhinnorna är.
Jag har blandat en mixtur men rosa salt från Himalaya och ljummet vatten som jag under kraftiga kväljningar gurglar mig med. Det svider som eld och jag har blivit varse hur det känns att strö salt i sår.
Jag tror dock på det undergörande medlet som för övrigt är en husmoderskur från forna tider och jag har förhoppningar om att i morgon känns halsen som vanligt.

Att salt ska ha läkande effekt, det fick vi lära oss under en resa vi gjorde till Israel för ett antal år sedan.
Alla som reser till det heliga landet måste naturligtvis bada i Döda havet. Vi var inget undantag.
Vi bussades dit och den medföljande guiden gav oss instruktioner men även restriktioner hur badande i Döda havet ska bära sig åt.
Samtidigt passade han på att fråga oss damer om vi möjligtvis hade drabbats av svampinfektion i underlivet. Ingen som eventuellt bar på svamp i det onämnbara ville publikt ge sig till känna men vi lyssnade ändå uppmärksamt på vad vår manlige guide hade att förtälja i ämnet.
Om, sa guiden, om vi hade svamp skulle vi genast bli botade genom att sära på benen och släppa in saltvattnet när vi låg flytande på rygg i det extremt salta vattnet.
Alla gjorde exakt som vi blivit instruerade. I förebyggande syfte om inte annat.

På tal om andra länder så har jag och maken influerats av dottern och hennes familjs initiativ att anmäla sig till Invitationsdepartementet i Norrköping. Nu har även vi fyllt i anmälan på nätet och väntar med stor spänning på en matchning.
Det hela går ut på att vi bjuder eller blir bjuda på en måltid hemma hos oss eller hemma hos någon annan. Vi får ta del av nya matkulturer och nyanlända människors liv och vi ger tillbaka med vår matkultur och vårt språk.
En fantastiskt bra idé där kontakter knyts och vi släpper in människor som varit på flykt i våra liv och i våra sedvänjor.

Dottern med man och barn var på kvällsvard igår med mycket lyckat resultat. Dessutom blev småtvillingarnas storasyster lovad en livs levande majsormsbebis då majsormsmamman förökat sig. Hennes glädje är obeskrivlig men själv nöjer jag mig endast en måltid och betackar mig för dylika gåvor. Jag vill inte ha besvär med något husdjur utan ta dagen som den kommer och inte behöva be om husdjursvakt i den händelse vi får för oss att resa bort.

I väntan på mat tillsammans med nyanlända ska jag sitta under vårt blommande plommonträd och njuta av tiden som är och fortsätta gurgla mig med rosa saltvattenlösning från Himalaya.