Det blåser nordliga vindar. Med spänt intresse följer vi den vädermässiga händelseutvecklingen eftersom vi i vårt område ska ha två årsmöten ute på Arnbergs udde i morgon.
Det låter kanske förnöjsamt men när nordan ligger på och vågorna går höga på Glan är det ingen plats att trivas på.
Vår rosbuske står nu i full blom. Vinden river och sliter i grenverket och gräsmattan fylls med ljusrosa kronblad. Kunde jag skulle jag ta in hela busken till dess att ovädret bedarrat men vi har för litet hus och kan således inte härbärgera rosbusken om än för ett par timmar.
Sådana här kvällar lämpar sig väl för soffhäng framför teven. Jag kollade igenom tevetablån och fann att vi kan välja mellan revy-Hjalmar, Burlesk eller fotboll. Det är lätt att känna svårmod inför en dylik tevekväll. Men för att inte deppa ihop totalt sjunker vi istället in i den litterära världen och skapar oss egna bilder utifrån det tryckta ordet som ryms mellan hårda pärmar. Känns mer uppfriskande än revy-Hjalmar, Burlesk och fotboll.
Något som också friskar upp en farmor och farfar är att planera in en liten tur med stortvillingarna. Den första planen var att åka ånglok men eftersom ånglokschauffören tagit ledigt fick vi fundera ut något annat. Lotten föll på Flen där det finns en ekologisk och KRAV-märkt sagostig.
Det finns även en hitta-vilse-stig som arrangeras av Civilförsvarsförbundet, presentbod, loppis, Rödluvan och vargen och andra påhittade sagoväsen som presenteras för barnen och deras medföljande huvudansvariga.
Tror det kan bli en riktigt trevlig utflykt, om det bara slutar blåsa och värmen återvänder vill säga.
Det kan aldrig vara lagom. Förra veckans äventyr tillsammans med småtvillingarna och deras storasyster samt deras mamma blev ett stekhett arrangemang där risken för att få dåndimpen var överhängande. Vi klarade oss dock undan värmeslag med endast vätskebrist som enda uppkomna men. När vi åker till Flen vill jag ha lagom väder!
I natt drömde jag om min pappa. Det har jag inte gjort sedan han dog för snart fem år sedan. Med i drömmen fanns också stortvillingarna. Pappa höll dem i händerna. Stor och trygg vandrade han med dem i solskenet. De tittade upp på honom och de småpratade med varandra.
Min pappa tyckte om sol och värme och han var mycket barnkär. Hade det velat sig väl så hade jag säkert haft några syskon att kunna dela minnet av pappa med. Nu blev det aldrig så och jag har faktiskt aldrig saknat syskon speciellt mycket.
Jag vaknade med ett ryck och pappa var borta. Kvar fanns endast en känsla. Jag tror att han ville säga till mig genom drömmen att så länge jag orkar och kan så ska jag finnas till för barnen.
Det blev svårt att somna om. Jag vred och vände på mig under någon timma innan sömnen kom tillbaka. Tankarna fladdrade fram och tillbaka i ett virrvarr utan början och slut.
Nästa vecka blir det en äventyrsresa. Farmor och farfar tillsammans med två små barnbarn. Vi skjuter undan vardagen för en stund och hoppas att vargen i Sörmland inte äter upp mormor utan enkom nöjer sig med Rödluvans kakor.
Det är så mycket vi inte vet något om i förväg. Men allt brukar lösa sig på bästa sätt i slutänden.
Både i sagornas värld och i verkliga livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar