Tootsie och småskalighet

Vår fläderbuske blommar. Grenarna ser ut som om de dekorerats med det finaste brodyr, ett handarbete sytt med den tunnaste garn.
Jag brukar göra fläderblomssaft, många flaskor som läggs i frysen för att vi ska kunna dricka saften även under vintern.
Det går även att göra champagne på blommorna, lär vara enkelt och borde vara värt ett försök.

På en gård vi ägde ute på Vikbolandet växte en enorm fläderbuske, närmast liknades det vid ett träd. Ett rotskott bildade en planta som vi grävde upp och satte i trädgården. Snabbt växte det upp och dotterns första ledarhund låg gärna under flädern varma sommardagar.
När hunden blev sjuk och det drastiska men nödvändiga beslutet togs om avlivning begravdes hon under flädern. Det blev hennes plats och allt sedan dess tänker jag alltid på Tootsie när flädern blommar.

Nya tider och ny ledarhund som vi för övrigt har inneboende hos oss till i morgon. Hans matte med familj är upptagna med annat som inte lämpar sig för ledarhundar.

I Norrköping har ett praktfullt exemplar av Jättebjörnloka upptäckts. Genast ryckte kommunen ut för att eliminera den giftiga växten som kan ge svåra brännskadeliknande sår.
En dam vi kände en gång i tiden odlade Jättelokor i sin trädgård. Stolt och ståtlig sträckte de sig högt över örter, kryddor och gammaldags blommor som gödslats med brunnen koskit.
Damen fick närkontakt med sin loka och ett blossande sår på underarmen som inte ville läka plågade henne under lång tid.

Det finns faror i nästan allt om vi inte är aktsamma. Glädjedagar kan i ett ögonblick förvandlas till tragedi på grund av olycksaliga händelser. Vad är väl ett sår som inte vill läka mot när en ung människa iförd studentmössa ramlar ner från ett studentflak och blir ihjälkörd.

För många år sedan var det en annan student som åkte tillsammans med sina kamrater på ett lastbilsflak. Då de passerade en bro ställde sig studenten upp och olyckan blev ett faktum.
Vi fick på håll följa pojkens mödosamma väg tillbaka in i livet eftersom han var vår granne. Orosdagar och orosnätter för hans familj vars mål var att glädjas tillsammans med den utspringande studenten att vuxenlivet hade börjat.
Precis som när flädern blommar och jag tänker på Tootsie tänker jag på den nästan vuxna pojken med studentmössa då jag ser studenter som  uppflugna på höga flak skrålar och skriksjunger ut sin glädje över att gymnasietiden är till ända.

I vårt jordgubbsland mognar karten under ett blått nät som ska hålla fåglarna borta från bären.
När jordgubbarna mognat och jag stoppar söta röda bär i munnen eller skivar ner dem i filmjölken tänker jag inte på annat än glädjen över att kunna plocka jordgubbar från det egna landet.

Studenten har jag inte tagit, inte heller ligger några högskoleprov eller universitetsstudier bakom mig. Det jag kan har jag lärt mig på egen hand, möjligtvis kan jag tänka när jag sitter böjd över jordgubbsplantorna för att skörda att det går bra att idka småskalig jordgubbsodling utan någon som helst utbildning. Det enda som krävs är en plätt odlingsbar mark och ett blått bärnät för att hålla skatorna på behörigt avstånd.

Till midsommar är det dags för förstaskörden, om det är jag viss och säker.