Idag slog vår Nybäckspion ut i den fagraste blom. Det är en riktigt gammaldags bonnpion och den har följt med oss vart vi än har slagit ner våra bopålar.
Pioner lär vara svåra att flytta men denna har visat sig vara livsduglig och tapper.
Värmland, Vikbolandet, Kolmården för att till sist hamna i Skärblacka. Snällt och lydigt har den rotat sig på nya platser och gett oss samma ögonfröjd varje år.
En gång var det dock nära att vi skildes åt. När vi stod i beredskap att sälja vår gård Olofstorp på Vikbolandet. Intressenter kom och gick precis så som det förhåller sig när mäklaren lägger ut objekt till försäljning.
Den kvinnliga delen av ett par eventuella köpare synade nogsamt våra rabatter medan hennes make travade runt och kollade täckdikningar, åkerjord, betesmark och ekonomibyggnader.
Vid en gårdsförsäljning kan det vara av vikt att säljarna finns på plats för att besvara frågor som mäklaren kanske inte är helt insatt i och på min lott föll att visa runt mangårdsbyggnaden med omkringliggande trädgård.
Vi blev oense, kvinnan och jag. Hon hävdade med bestämdhet att vår Nybäckspion rotat sig i den Vikboländska myllan och där skulle den stanna för evinnerligen tid. När köpehandlingarna var undertecknade skulle hon nogsamt kontrollera eventuella hål som uppkommit i hennes nyinköpta rabatter.
Jag kände en stark aggression mot denna kvinna och då hon tillsammans med sin make lämnade gården förhandlade jag med min egen maken och den villrådiga mäklaren. Klubban föll och det fastslogs att ingen försäljning var att tänka på gällande detta par.
Efter en tid dök grannen upp som spekulant och kontraktsskrivningen gick av stapeln. Vi fick gräva i rabatterna bäst vi ville, på det hade grannen inga synpunkter.
Mitt i flyttlasset tronade vår gamla pion tillsammans med andra åldrade växter som jag fått av min svärmor. De frodas tillsammans med pionen som idag visade sina vackra och täta kronblad.
"Stå på dig så ingen annan står på dig!"
Detta gäller även då någon försöker skilja mig från vår älskade Nybäckspion.
Idag har mamma och jag gjort det hon kallar "den trevliga utflykten till Linköping."
Hon blev bjuden på en påse blod istället för cellgifter eftersom både vita och röda blodkroppar bestämt sig för att drastiskt minska. Hon tog det hela med ro och ansåg att ombyte förnöjer.
När hon fått blodbankens bidrag åkte vi till Gamla Linköping och besökte Cloettas försäljning av godsaker. Kassen fylldes till bredden. Mamma var nöjd och sin vana trogen gav hon mig en kram när jag släppte av henne vid ytterdörren och sa som hon brukar: Tack för en mycket trevlig dag!
Maj månad ligger bakom oss och jag tar ett litet glädjeskutt bredvid vår mörkröda pion och tackar denna första dag i juni att vi än en gång får se den blomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar