Efter en orolig natt då jag vaknat vid ett flertal tillfällen, svettig och törstig trots det tunna sommartäcket, kände jag mig inte helt utvilad i morse. Klev ur sängen och öppnade genast ytterdörren. Den svala morgonluften svepte in och det kändes lätt att andas. Lade mig nära maken och såg på honom när han vaknade upp ur sin egen sömn, till vår gemensamma dag. Vi låg sedan sida vid sida och lyssnade till morgonen innan det blev dags att äta frukost.
Gårdagens tryckande hetta har vikit undan, därmed är försommarens temperatur mer normal. Behaglig med en svag bris som gör att det går att vistas ute i solen utan att det bubblar i skinnet.
Trippen till Julita som vi under gårdagen tillsammans med småtvillingarna, deras storasyster och mamma företog oss blev en trevlig heldagsutflykt. Rast vid Duweholms herrgård där picknickfilten breddes ut intill den lilla ån som stilla flöt fram. Medhavd fika och änder som tiggde av bullarna.
Hettan dallrade över Julita gård och Öljaren låg spegelblank. Precis innan jag trodde jag skulle få dåndimpen och värmeslag förmörkades himlen och åskan började mullra. Med vårt inköp av vita pioner for vi hemåt efter några timmars kringströvande, lunch- och glassintag samt till barnens stora besvikelse konstaterades att gubben Pettson med katt var bortresta. Buden över deras förehavande haglade emedan damen i receptionen upplyste om att de kommer åter den 13 juni. Vi bad henne hälsa att vi snokat runt i gubbens hus men inte pillat på något värdefullt.
Att resa tär på krafterna även om det bara sker mellan Östergötland och Sörmland. Därav har denna eftermiddag gått i lathetens tecken. Med en god bok, syrensaft och sällskap av maken har jag chillat på altanen mest hela tiden. Maken har dock klipp gräset ty det förpliktar husägare att se om sina grönområden.
Små nätta vågor på Glan och flugsnappare i fågelholken helt nära vår uteplats. Fåglarna landar på holken tak, vrider nervöst på huvudet och när de tror att vi inte ser slinker de snabbt in genom det runda hålet. Några sekunder senare flyger de ut igen, ständigt på jakt efter föda.
På måndag hissas blå-gula fanor upp till toppen av vita stänger. Även då kommer solen att skina har det utlovats. Folkdräkter och knätofsar, kungligheter och helt vanliga medborgare vill fira att Gustav Vasa satte sig tillrätta på tronen år 1523 samt att Hertig Karl skrev under den nya 1809 års regeringsform. Detta så viktigt att annandag pingst strukits ur almanackan som helgdag.
Jag funderade över detta då jag låg bekvämt tillbakalutat, vickade med tårna och såg ut över sjön medan maken vände blad i sin bok.
Jag tänkte att vi är privilegierade som bor i ett land där det råder fred och frihet. Att vi kan om vi vill ta hand om de som har det sämre ställt. De som är rädda, traumatiserade, på flykt och splittrade från sina egna familjer. Bara det är värt att flagga för.
Men jag tänkte också att trots vårt egna välstånd finns det de som känner avund, hat och missunnsamhet mot varandra. Kränker och baktalar. Människor ställs till svars för något de inte varit indragna i och domar fälls utan föregående rättegångar. Allt i ett försök att inte själva må dåligt. Vi bor i ett bra land men i ett klimat som hårdnar allt mer och det visar sig tydligt hos vissa.
Flugsnapparen fortsätter sitt jagande. En utvandrare och invandrare. År ut och år in om den överlever resorna tur och retur. Vi välkomnar den lilla fågeln när den om våren dyker upp för att inspektera holken på vår tall. Saknar den då den flyger tillbaka till det tropiska Afrika.
Det går an att känna saknad då den som saknas så småningom kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar