Att gå ut genom ytterdörren en tidig morgon innan värmen slår till med full kraft, iklädd endast morgonrock och med lätta utsövda steg hämta morgontidningen är en ynnest.
Vindstilla och tyst, bara jag och skogsduvorna vakna. Kuttrande borta vid vår trädgårdsdamm dricker de sig otörstiga för att sedan flaxa upp i närmsta träd. Med runda ögon spejande ut över det ännu sovande området.
Att sedan sitta ute på altanen och äta färsk krusbärskräm med gräddmjölk till lunch är en lika stor förmån som att i den stilla morgontystnaden få hälsa dagen välkommen. Frisk i kroppen och glad i själen.
Innan själva krusbärskrämen hamnar på bordet skall krusbären skördas. Det är inte direkt förenad med livsfara men ack så obehagligt. Bärbusken försvara sin avkomma med vassa taggar. Försöker hålla giriga fingrar borta. Sticker taggarna genom inkräktarens skinn och genom det lilla ingångshålet pressas en röd droppe blod fram.
De mogna bären lockar. Bärbuskens taggiga grenar dignar under tyngden. Det vita durkslaget i metall fylls upp medan utsidan färgas röd av blod.
Världen vaknar till liv och bären ska snoppas med hjälp av en liten kniv. Sittande på altanen med solen i ryggen. På avstånd hörs bruset av timmerbilarna, på väg till pappersbruket med massaved. En tupp som gal och ett barn som skrattar.
En båtmotor startar. Båten blir synlig och fören trycker upp vatten som bildar ett litet skum.
I vassen skränar sjöfåglarna. De vill liksom krusbärsbusken skydda det som tillhör dem. Ungarna som snart kommer att få klara sig på egen hand. De blir rädda för båtens framfart och rör sig oroligt fram och tillbaka. Båten försvinner och sjöfåglarna glider tillbaka in i vassen.
Jag snoppar krusbär. En dimma av fina vattendroppar landar på mina bara ben. Pumpen suger upp sjövatten och för det vidare till vattenspridaren som räddar våra gräsmattor från att torka ut. Vattendropparna kyler skönt.
Jag viftar bort getingar som vill åt krusbärens söta saft. Maken kommer släntrande, stannar och tittar på mig. Säger att han tycker jag är fin där jag sitter och snoppar krusbär. Han skrattar och jag skrattar. Vi skrattar med varandra.
Krämen smakade ljuvligt. Gräddmjölken som skär sig lite grann mot bärens syrlighet. Det gör inget, det är gott ändå. Ostmackor och solsken. Med utsikt över sjön sitter vi sida vid sida och äter ljummen kräm.
Det knastrar när vi biter i våra knäckesmörgåsar. Brödet smular ty så gör knäckebröd.
Jag har en enda önskan. Att sommaren inte ska ta slut. Det här är den bästa sommaren på flera år.
Så sa jag till maken och han nickade. Ja, det är den bästa sommaren på länge. Han la armen om mig och jag torkade munnen med en rosa servett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar