Söker mig till skuggan med ett stort glas svartvinbärssaft. Nu har det plötsligt blivit för varmt. Människans lott i livet. Att aldrig känna sig riktigt nöjd. Är det inte för kallt så är det för varmt. Det regnar för lite eller för mycket. Problemen hopar sig.
Men jag klagar inte. Bara nämnder det lite så här i förbigående. Det är aningen för varmt. Trots det vill jag inte att kvicksilvret ska sjunka nedåt utan stanna exakt där det för tillfället befinner sig. Alltså, aningen för varmt.
Gårdagskvällen bjöd på en musikalisk upplevelse i Rejmyre kyrka. Innan det drog igång satt vi på en parkbänk, njöt av den varma kvällen och åt godis. Glass skulle det kanske ha varit, sommarens absoluta måste en varm kväll, men vi satsade istället på marsipangodis med en liten touch av whiskey som rörts ner i smeten.
Ett lingonris som satts i cocktailglas. Monica Zetterlund i ord och ton.
Cecilia sång, Ola piano och Niclas bas.
Underbart och känslosamt.
Monica Z. Min favorit. Men framför allt min pappas favorit. Hagforsjäntan, sa han alltid, min pappa med rötter från samma håll som Monica.
På hans begravning sjöng vår dotter Sakta vi gå genom stan. Den sången sjöng pappa ofta. Det fick bli hans följesång in i evigheten.
Jag beundrar alla som kan spela och sjunga. Önskar att jag fötts med den gåvan. Kanske går det att lära sig att traktera sin röst eller ett instrument. Jag har försökt men utan någon större framgång. Eller utan någon framgång alls om jag ska vara korrekt.
Det kanske enbart handlar om att våga ta steget. Kanske har jag inte haft det mod som krävs. Eller så har jag inte övat tillräckligt nitiskt. Kollade in basisten i går kväll. Fyra strängar att hålla ordning på. Hur svårt kan det egentligen vara? Har alltid närt en dröm att kunna spela ståbas. Nu är det antagligen för sent.
Idag kommer det en man och hämtar makens grävmaskin. Den har varit till salu och nu är den såld. Till en man som aldrig tidigare suttit i en grävmaskin. Även han har närt en dröm. Att få gräva grävmaskin. Nu har hans dröm gått i uppfyllelse. För ett par kvällar sedan kom han och bad att få instruktionsboken. Han ville läsa på för att lära sig, sa han modigt. Tillade att han tyckte grävmaskinen var vacker. Maken såg aningen förvirrad ut. Han har aldrig sett på någon av de otaliga grävmaskiner han ägt med sådana ögon.
När den oerfarne grävmaskinsköparen kommer ska jag önska honom lycka till med sitt grävande. Förmana honom att se upp med vattenledningar och elkablar. Han kommer med största säkerhet att lära sig sköta spakarna. Det är inte så svårt, även jag har en gång i tiden lärt mig hur en grävmaskin fungerar. Jag kan med skopan gräva ett hål men även gräva upp stubbar om det skulle behövas. Jag har praktiserat båda varianterna.
När allt kommer omkring så är det kanske ändå inte för sent att testa hur strängarna på en ståbas ska hanteras. Kan inte vara svårare än att lära sig gräva grävmaskin. Det handlar nog bara om koordinationsförmåga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar