Projektet jordkällare har snart nått vägs ände. Maken har idogt jobbat med att få struktur på det hela och jag anar att han känner sig nöjd med sitt värv. Mitt förslag är att på högsta punkten plantera några snabbväxande viltväxter som till exempel vildvin och låta revorna omsluta jordkullen, leta sig ner bland stenarna och bilda en tjock matta. Grön om sommaren illande röd om hösten.
Vad vi ska förvara i vår eminenta jordkällare är i dagsläget höjt i dunkel eftersom vi med största säkerhet har inmundigat både potatis och morötter som växer i vårt grönsaksland innan hösten slår till på allvar.
Men det är kanske inte så noga vad den innehåller, huvudsaken är att vi kan känna oss som stolta ägare till det kulturarv en jordkällare innebär.
För närvarande är källaren bebodd av ett gäng getingar som funnit en fristad i dess innertak.
Min mormor var en hängiven sylt- och safterska och jag minns som barn när hon plockade fram den stora konserveringsapparaten. Köksbänken var belamrad med glasburkar som fylldes med det som skulle konserveras och sedan placerades allt i konserveringsapparaten. Det var viktigt med den tätslutande gummiringen som pressades fast på locket och hölls fast med en metallklämma för en korrekt hermetisk konservering.
Hemkonserver kunde hålla maten vid god vigör under lång tid förutsatt att hela företaget lyckats väl. Läste för en tid sedan att det hittats en burk med konserverat älgkött som enligt säkra källor skulle ha uppnått den aktningsvärda åldern av 40 år. Burken öppnades, innehållet provsmakades och vad jag kunde utläsa blev ingen vare sig sjuk eller dog av matförgiftning.
I mitt barndomshem pågick dock aldrig någon hemkonservering utan vi åt ur mormors burkar då hon bjöd hem oss på söndagsmiddag. Oftast helstekt kyckling med gräddsås och konserverade grönsaker som tillbehör.
Mormor kastade aldrig mat som blivit över. Hon var sprungen ur den gamla skolan och hade dessutom varit med då det var nödår. Med fyra döttrar som skulle utfodras jämte sig själv och sin make, min morfar, gällde det att hushålla och göra det med besked. Mat fattades inte men det var säkerligen inget överflöd på matbordet. Hade hon sett framåt i tiden och insett att mat en dag skulle komma att bli ett klimathot samt all mat som kastas i soporna skulle hon ha förfasat sig.
I vår jordkällare kommer det aldrig in några burkar hemkonserverad mat, grönsaker, svamp, bär eller frukt. Vi har den enkom som en trevlig trädgårdsaccessoar och när den blivit överväxt med snygg vegetation kommer den att förgylla dess plats av vår trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar