Vår trädgård är en blandning av en villatomt och vildvuxen vegetation. Maken och jag vill ha det så, det är en del av charmen vilket vi trivs med. Runt huset växer blåbärsriset och när bären är plockade ger de oss ett helt vinterförråd av blåbärssylt. Bekvämligheterna vet inga gränser. Sittande på altangolvet med hinken mellan fötterna fyller jag den med blåa bär, reser mig, går in i köket och slänger bären i kitteln.
Dessutom växer det tusensköna i vår gräsmatta. Ogräs enligt vissa, vackra enligt oss. En märklig blomma som liksom viker undan från gräsklipparens vassa och snabbt snurrande blad för att sekunden efter resa sig i all sin prakt och obekymrat fortsätta blomma vidare.
Den mest hängivne gräsmattsägare vill ha gräset cirka fem cm kort och lägger ner mycket energi på att hålla gräset kort och välansat. Håller dessutom mossa, ogräs och klöver stången. Om naturen själv får bestämma är odling av en enda växtart uteslutet och någon monokultur tillåts inte. Därför bör klöver och tusensköna släppas fria. Om man vill ha en gräsmatta fylld av annat än gräs vill säga. I detta är varje trädgårdsälskare olika beskaffade.
Någon som inte ville ha varken tusensköna eller annat i gräsmattan var den gräsklippande man vi under förmiddagen träffade på.
Maken och jag besökte ett hembygdsmuseum tillika ett byggnadsminne. Medan vi väntade på mannen som jag skulle intervjua satt vi tillsammans med en annan besökare på en bänk. Njöt av solen och den vackra omgivningen. Om det inte hade varit för gräsklipparmannen skulle utflykten ha tett sig fulländad.
Som en vettvilling framförde han fordonet, sittande fast förankrad i sadeln med ett stadigt grepp om ratten. Parkbänkar flyttade han brutalt med hjälp av gräsklipparen krafter, brädor som stod lutade mot en vägg for runt likt ett tappat paket spagetti och det blixtrade när gräsklipparaggregatet körde över dolda stenar.
Damen som satt bredvid oss vred sig oroligt på bänken då gräsklipparmannen närmade sig vär bänk.
"Tror ni att han är riktigt klok i huvudet"? frågade hon oss. Vi svarade att vi inte visste men att han antagligen var aningen hetlevrad i sätt och sinne.
Parkerade bilar låg i riskzonen att bli repade i lacken vilket inte bekymrade gräsklipparmannen nämnvärt.
Till sist fick vår bänkkamrat nog. Hon reste sig och for hem till lugnet i Mjölby medan maken och jag fortsatte att beskåda skådespelet fram till dess att gräsmattan uppnått det sedvanliga fem centimeter i gräshöjd. Då stängde han av motorn och gick för att dricka kaffe. Lugnet lägrade sig över hembygdsmuseet och vi fick en stund av ro innan det blev dags för mig att börja jobba.
Hemma hos oss blommar tusenskönan och gräset det gror. Om en dag eller två är det dags att klippa den gröna mattan.Till fem centimeter i gräshöjd över svålen om vi vill vara riktigt noga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar