Det är snart dags att lämna rapport om årets fågelräkning. Varje år har min målsättning varit att delta i räkningen eftersom vi har gott om småfåglar vid vårt fågelbord. Men av någon anledning har det aldrig blivit av.
I morse vid frukost gjorde maken och jag en lista utifrån de fåglar som åt sin frukost utanför vårt fönster. Nu skulle de räknas, fåglarna. Bara vi avklarat dagens första måltid, plockat undan och gjord morgontoaletten.
Nu sitter jag här med vår lista, penna, fågelböcker i händelse det dyker upp någon art jag känner mig osäker på, samt en kikare för att komma riktigt nära.
Det har dock tillstött ett problem. Fåglarna har helt oförklarligt försvunnit. Endast en ensam koltrast har gjort några lovar runt fågelbordet för att sedan försvinna den också. Nu är det snudd på att mitt tålamod tryter om det ska vara på det här viset.
Kanske fåglarna har en magkänsla, de vill helt enkelt inte bli räknade och anar att något är i görningen. Hur det är med djur gällande magkänslan ska jag låta vara osagt men vi människor styrs ofta av den. Men magkänslan är opålitlig eftersom den endast förmedlar ja eller nej. Och magkänslan kommer krypande när vi är i affekt, ett tillstånd då inga som helst beslut bör tas.
Dessutom har jag läst att magkänsla endast är en metafor för uråldriga mekanismer i hjärnan. Vem vill vara uråldrig i det högteknologiska samhälle vi lever i.
För att visa att vi inte är uråldriga har jag köpt en wi-fi-högtalare åt maken i födelsedagspresent. Eftersom jag i min iver inte kunde hålla presenten gömd fram till bemärkelsedagen fick han öppna paketet redan igår kväll. Vi ägnade största delen av kvällen att göra spellistor, lägga till alla radiokanalerna samt Storytel i våra telefoner och surfplatta. I extas skickade jag ett sms till dottern. Berättade i detalj hur det fungerar med trådlöst och det fantastiska med mobil styrning.
Svaret kom snabbt: Välkomna till nutiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar