Två par lakan, en icke serviceinriktad dam på utlämningen av paket samt krångliga telefonsamtal till posten. Det blev för många år sedan inledningen på en vänskap som skötts via distans.
Vänskap kan se ut på lite olika sätt. Den kan vara idealisk, egennyttig eller finnas till enbart för nöjes skull. Vänskap kan vara flyktig och den kan bestå i all evighet.
Brutna vänskapsband gör ont. Men ibland är det en nödvändighet, speciellt om vänskapen är egennyttig. Då uppstår en annan sorts sorg, sorgen över att ha blivit utnyttjad.
Idag är jag sorgsen. Min väninna på distans finns inte längre kvar. Tappert har hon kämpat men nu är orken slut. Jag känner mig tom. Vi skulle mötas denna sommar. Så hade vi planerat. Nu kan vi inte längre odla vidare vår vänskap, inte heller prata om de små obetydliga och de stora händelserna i våra liv. Inte ge varandra goda råd från våra respektive livserfarenhetsbanker eller tröstande ord när vi behöver bli tröstade. Inte skratta tillsammans över livets små egenheter som stundom drabbar oss alla.
När maken och jag lägger oss under de där speciella påslakan som min väninna en gång i tiden, innan vi ens visste om varandras existens, förmedlade till mig kommer jag att tänka på henne. Vilken speciell person hon var och vilken glädje jag känt över att få vara hennes vän.
Jag har ett bokmärke med texten "Avstånd betyder ingenting, närhet är en hjärtesak". Precis så är det. Oavsett avstånd, hur lång tid som går och vilka skiftningar som livet erbjuder så varar vänskapen om den är äkta.
Under mitt liv har jag haft många vänner. Nära vänner som jag delat mycket med men också vänner där vi stått en bit från varandra. Jag har vårdat vänskapen men också misskött den. Med brutna vänskapsband som följd.
Idag tänker jag efter lite extra mycket. Tänker på det jag och min väninna inte hann med. Som den där sommarträffen. Jag känner även en ilska, att jag inte åkte till henne på besök redan i höstas. Medan tid var. Nu är det för sent. Det enda jag kan göra nu är att skicka en bukett blommor med en sista hälsning.
Med stor sorg i mitt hjärta säger jag: Tack Ann för din vänskap. Dina kloka ord och uppmuntran har betytt mycket för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar