Kasten är tvära mellan vinter och vår. Bara på ett par dagar smälte snön undan och fåglarna testar sin förmågan att kvittra våren till mötes. Nu ligger gräsmattan bar och snart blommar snödropparna.
I arla morgonstund klev vi upp ur sängen och körde småtvillingarna, deras storasyster och mamma till flygplatsen. En vecka i sol och värme väntar. Vilket jag unnar dem så väl. Kvar på marken står vi med ledarhunden och ödlan som vi fått förtroendet att sköta om.
Storasystern har blivit av med det förhatliga gipset. Enligt uppgift liknar hennes ben mest en plockad höna. Skinnet hänger i slamsor och sprids vida omkring. Sol och salta bad kommer göra huden gott. Snart kan hon med största säkerhet kasta kryckorna och benbrottet blir till ett jobbigt minne.
I morgon börjar min vikarievecka som begravningsentreprenör. Namnskylten är tillverkad och jag har blivit instruerad om vad som står i agendan. Bilnyckel, taggar till krematoriet och begravningskapell, nyckeln till kontoret och nyckelkortet till bårhuset. Allt är överlämnat till mig och jag känner mig beredd på att kasta mig in i den nygamla uppgiften.
Häromdagen läste jag en artikel vilken handlade om vår status och föga förvånande visade det sig att en vikarie inte står högt i kurs. Speciellt inte om vikarien är singel och gett sig in i dejtingvärden. För att få napp bör singeln vara managementkonsult, jurist eller undersköterska. De har den högsta attraktionskraften. Heter de dessutom Anna, Emma, Malin, Johan, Fredrik eller Daniel sänder det ut signaler som ger många gillamarkeringar i appen.
Idag är den stora dagen för romantik och kärlek. Alla får vara med och dela den. Oavsett titel och namn. Allt tack vare den helige Valentin som skrev ett kärleksbrev till sin fångvaktares dotter strax innan bilan föll och separerade huvudet från halsen.
Det är nu som vi ska köpa rosor och hjärtformad choklad till sin käresta. Förr gick det bra med en kärleksgåva i form av ett körkortsfodral i kalvskinn, en italiensk helsidenslips, en handtryck handduk med texten "du och jag" eller en burk gåslever. Gåvorna levereras hem till henne och helt djärvt till honom på kontoret. Allt enligt annons i Dagens Nyheter år 1957.
Jag ska också får en kärleksgåva av maken. Hörde precis hur hans skosulor knastrade i grusgången och bilen startade. Vet redan vad det är. En stor semla från Skärblacka hembageri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar