Det bästa med en hund är när jag får ha den till låns. Det näst bästa är de promenader jag tvunget måste bege mig ut på. I morse nöp det i kinderna. Gräset glimmade och Glan låg spegelblank. Himlen svagt rosa och allt gjorde mitt sinne mjukt som rumstempererat smör.
Ett orosmoln förmörkade dock den euforiska känslan av harmoni. Hunden upptäckte det strax före mig. Han stannade och vädrade. Satte därefter nosen i marken och snodde runt. Där, på andra sidan diket var marken uppbökad, vildsvinen drar sig allt närmare vår bebyggelse. Ve och fasa om de hittar in på våra tomter och går bärsärk. Plöjer med sina hårda trynen upp allt som går att plöjas upp.
När jag skådade förödelsen slog mig en tanke. Är det möjligt att tappa ett vildsvin på blod? Och hur ska det kunna tänkas gå till? Måste erkänna, jag hyser en stor rädsla för dessa raggiga och fula grisar. Därmed förkastar jag tanken på att vara den som tappa blod från ett vildsvin.
Varför skulle jag ens vilja ha grisblod? kanske någon undrar. Förklaringen är relativt enkel. Jag vill baka blodpaltbröd. Därför att jag kan och därför att maken och jag tycker det är gott med blodpalt, fläsk och vit sås.
Jag brukar köpa blodpaltbröd hos vår lokala matvaruhandlare. Men först måste jag be om det. I en frys oåtkomlig för konsumenterna förvaras dessa blodsprängda läckerheter. Snålvattnet rinner medan jag väntar på den personal som hämtar brödet. Som inte delar min lidelse för denna kulinariska maträtt med anor från förr. Men en antydan av avsmak överlämnas blodpaltbrödet och jag kvittrar ett tack.
Nu som sagt har jag tänkt ta ett steg längre än färdigbakat köpeblodpaltbröd. Vilket visar sig vara näst intill omöjligt ty blodpaltbak kräver blod. Det är ju hela grejen med det hela. Vår förnämliga personal i vår lokala matvarubutiks chark har gjort sitt yttersta för att gå min önskan till mötes. Telefonsamtal har avverkats, alla med samma dystra besked. Tyvärr, inger blod kan levereras. Nu har jag själv agerat och mejlat samtliga butiker i Norrköping som saluför animaliska produkter. Inte en enda återkoppling till mig. Inte ett enda svar i min inkorg! Något jag finner mycket märkligt.
Så till vida jag inte kan komma på vem som kan tänkas ha en gris vilken kan tappas på en halv liter blod får vi väl fortsätta att äta färdigbakat blodbröd. Fortsätta drömma om tiden då vi tappade vår egen gris och jag kavlade ut runda blodfyllda bröd som jäste sig trinda och höga innan de gräddades i ugnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar