Nu verkar kylan ha släppt sitt grepp. Vilket gynnar min nattsömn. Maken och jag är oense om vilken inomhustemperatur som är bäst vid sänggående. Jag vill stänga av samtliga element för att slippa nattliga vallningar medan maken föredrar ett varmt sovrum. Nu kan vi i alla fall mötas på halva vägen och dra ner elementen så vi båda blir någorlunda nöjda. Snart kan vi sova med öppet fönster vilket jag anses vara bästa metoden för att främja en god nattsömn.
Igår var det äntligen fettisdagen. Den dag då det är legitimt att äta semlor. Vår lokala bagerska Camilla med personal hade en hektisk dag. Det massproducerades semlor som hade en strykande åtgång.
Maken och jag har ätit semlor under flera veckors tid. Något vi inte ordat om i onödan i händelse av semelpolisers uppdykande. De där ordningsamma som liknar det vid en dödssynd om det inmundigas detta förnämliga bakverk i förtid.
Nu borde det gnaga i samvetet extra mycket för det har visat sig att semlor har en stor negativ miljöpåverkan. Semlor avger 0,3 kg CO2-utsläpp. 12 000 ton utsläppta gaser vilket motsvarar
2 500 bilars utsläpp, 2 000 hems elförbrukning eller i runda slängar 1 miljard uppladdade smartphones per år.
Det hela handlar om matsvinn. Men mitt samvete är rent som snö för jag har aldrig ens kommit på tanken att kasta en semla.
När jag var havande med vår son bodde vi i Värmland. Jag hade ett ärende till Degerfors, ca en och en halv mil hemifrån. Efter uträttat ärende köpte jag med mig semlor. Vi var fyra personer som skulle få avnjuta denna delikatess. Därmed köpte jag fem semlor eftersom jag i lönndom tänkte äta en semla på hemvägen. Inget som någon skulle behöva få veta. En hemlighet mellan mig och semlan. den gräddiga bullen med mandelmassa slank ner och när jag ändå var i farten kunde jag lika gärna ta en till. Sålunda min egen av gemensamhetssemlorna. Den slank ner lika lätt som den första men girigheten gjorde sig gällande så jag åt upp makens också. Två semlor kvar. De som var ämnade för barnen. Några kilometer kvar innan jag var hemma. Jag funderade. Allt skulle verka mycket besynnerligt om jag kom hem med endast två semlor. Därför svängde jag av vid Lidetorpsmon, slog av bilmotorn och utan betänkligheter åt jag upp de två kvarvarande semlorna. Jag hade med andra ord lyckats klämma i mig fem semlor på en mil. Måste vara något slags rekord som bara kan utföras av en gravid kvinna som av någon anledning helt tappat förståndet.
Jag har aldrig mer någonsin försökt slå detta rekord. Nu är det dessutom helt otänkbart för om jag inte orkar med den sista och slänger bort den så klassas jag som miljöbov. Och det vill jag verkligen inte riskera. Så nu nöjer jag mig med en semla åt gången. Men det ska vara bagerskan Camillas lyxsemla. Den som har extra av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar