Lördagsgodis och Stortrumma

För några veckor sedan var vi på familjegudstjänst i Ringarums kyrka. Efter gudstjänsten slut var det tårtkalas i församlingshemmet och fikasugna kyrkobesökare i olika åldrar radade upp sig framför tårtbuffén.
Barnbarnet Molly stod bredvid sin mamma som i egenskap av församlingens präst hälsade alla välkomna i dörröppningen, precis bredvid skåpet med Fairtradeprodukterna. Där bland olika varor finns påsar med godis. Barnet sneglade omväxlande på sin mamma och skåpet med läckra hallonbåtar, sega råttor och choklad. Hon ryckte i mammans hand och viskade upp mot henne. Jag hörde att frågan gällde vilken dag det egentligen var. "Söndag" blev svaret och flickan nickade i tyst samförstånd. Inget godis på en söndag och med det lade hon skåpet bakom sig.

I lördags hade vi förmånen att vara barnvakt till Molly och hennes systrar. Helt enligt instruktionerna tillagade vi kvällsmaten och efter det var det dags att plocka fram innehållet ur skafferiet. Åtta bitar godis till var och en från det kyrkliga skåpet som flickornas mamma ansvarar fördelades i tre små skålar.
"Lördagsgodis" förkunnade den äldsta av de tre syskonen och när det var slut ställde flickorna sina skålar på diskbänken.

När jag var barn hade jag 1 krona och femtio öre i veckopeng. Stora pengar för en liten flicka och det räckte till mycket gott. Ibland slog jag på stort och köpte en Stortrumma som kostade 1 krona och tio öre och slevades upp ur bägaren med en lite träspatel. Längst ner i botten fanns en liten, liten klick röd sylt. För pengarna som blev över köpte jag mig en Merry fruktsoda och när allt var slut ångrade jag mig. Ångrade att jag inte istället fyllt upp en påse med kola eller inhandlat Mintkakor, Bazokatuggummi eller ett avlångt paket med Nickel, ett sådant inköp hade varat mycket längre.

"Modern och självständig, säker i sin personliga smak och med känsla för kvalitet.....
väljer naturligtvis Pommac med härlig vinbouquet....
den rätta drycken för moderna människor...."

Så klart att vi alla ville ha Pommac, vad den härliga vinbougueten egentligen var begrep jag inte, men att öppna en helt egen Pommac och halsa var höjde av lycka. Rapen efteråt smakade sött och det var en bedrift att klämma en hel glasflaska med den bubbliga drycken och mättnadskänslan höll i sig åtskilliga timmar.

Idag räcker det inte att parkera bilen för 1 krona och femtio öre, inte heller räcker det till en stor glass och en kaffe latte. Femtioöringen är ett minne blott och i ett skrin på köksbänken lägger jag de förargliga enkronorna och plockar ihop några stycken om det fattas när jag ska gå bort till äggproducenten och köpa en påse färska lantägg.

Ett glas rött och grannens jordnötsodling

Vår granne satt och njöt i solen, bredvid sig på trädgårdsmöbelns bord hade han ett glas rödvin och en liten skål med tilltugg. När jag hämtat posten stannade jag till för att växla några ord, grannen boende lite längre bort hade också anslutit sig till det trevliga samtalet och vi konstaterade gemensamt att livet är trevligt när solen skiner från en klarblå vårhimmel.

Plötsligt reser sig grannen och börjar högt och kraftfullt att hosta. Vi förstod genast att han satt en jordnöt i halsen och grannen som bor lite längre bort och jag tittade förfärade på varandra allt medan hostan tilltog i styrka och ljudvolym. Jag blev rädd och frågade om jag skulle göra en insats av något slag men den hostande grannen slog avvärjande med handen, han skulle klara sig själv allt medan ansiktsfärgen steg. Hans hustru syntes inte till någonstans och lika bra var det, för situationen kunde bli lite väl nervpåfrestande för henne.

Jag började desperat leta i mitt minne, när någon sätter i halsen ska man då lägga vederbörande över sitt eget knä och dunka den drabbade i ryggen eller var det någon sorts omfamning med ett grepp runt magen och sedan klämma till som var den lämpligaste metoden? Insåg att båda sätt skulle vara en omöjlighet, grannen har rejält med muskler och jag som är liten och späd skulle nog inte rå på honom.

Plötsligt hostade grannen upp nöten och den hamnade som en projektil i den ännu slumrande blomsterrabatten. Lättnaden framkallade ett nervöst skratt och jag mumlade något om att små barn absolut inte bör äta jordnötter eftersom risken är överhängande att det hamnar i fel strupe. Grannen nickade instämmande och konstaterade att även pensionärer bör undvika dessa snacks.

Nu är jordnöten ingen nöt utan är en art tillhörande familjen ärtväxter, baljkapseln innehåller ett eller två frön och växer i jorden, som potatis ungefär. Den näringsrika jordnöten innehåller 50 %  fett och dess släktingar är bland annat sojabönor, bönor, ärtor, linser och lupiner.

Det går även att själv göra sin egen jordnötsodling, lägg några jordnötter i blöt under tolv timmar och därefter planterar i en kruka med jord så gror det förhoppningsvis och man kan med lite tur stoltsera med sin egen odling.

Huruvida grannens jordnöt gror och rotar sig i deras rabatt återstår att se, den har visserligen inte legat i blöt någon längre tid men grannfrun har gröna fingrar så har jordnöten livsvilja får hon nog ordning på den.

Kanelbullens dag och töntiga tanter

Under hela året firas alla möjliga dagar som Kanelbullens dag, Alla hjärtans dag, Mors dag och Fars dag. Kanske är vi i behov av att lätta upp vardagen med lite extra festligheter för att få ett extra skimmer i våra liv.

Från andra lördagen i juni till nästkommande söndag kan den som är mer eller mindre händig med stickor och garn fira Världsstickningsdagen som är en världsomfattande dag för att främja stickning och idén kommer som så många andra idéer från USA.
Och varför inte, syftet är behjärtansvärt, barn, barnbarn och andra som inte själv kan sticka eller är i behov av stickade plagg kan få något nytt och snyggt som dessutom är ett riktigt hemmagjort handarbete.

Att samlas i grupp med gott fika i pausen, skvaller och världsnyheter kan behandlas under tiden stickorna klirrar mot varandra och arbetet växer fram
Sitta skönt avslappad hemma i den egna soffan eller se förbi ett dåligt tv-program fungerar också utmärkt bra. Vissa hävdar att stickning till och med kan jämföras med yoga, att det är bra för den mentala hälsan.

Stickning härleder ofta tankarna på att det är gamla tanter som sysslar med denna form av handarbete och att det till och med kan betraktas som en aningen töntig aktivitet. Och var finns männen i de stickande damernas skara? Finns det kanske smygstickande män som sitter runt om i landet och snabbt plockar ner sitt handarbete i en tygpåse de en gång  tillverkat i syslöjden.......

Jag är själv ingen fena på att läsa krångliga stickbeskrivningar men köper gärna ett snyggt garn som helst ska vara grovt med tillhörande stickor. Det ska gå snabbt och vara helt okomplicerat för att falla mig i smaken. Finmaskigt rätt och avigt överlåter jag åt andra och jag beundrar gärna deras förmåga och färdiga alster.

Stickningen har funnit i vårt land sedan 1600-talet och knuffade undan nålbindingstekniken.
Idag är det åter på mode att bära stickade plagg oavsett om de är maskinstickade eller handgjorda.

I mars firade Sveriges Stickförening Sticka 10 år, bara det värt att fira!

Bobyggare och pensionärsliv

Med ytterdörren öppen har jag suttit på tröskeln mellan hallen och veranda, njutit av solen, kisat mot solen och  mina ögonfransar har silat strålarna så det bildats ett mönster som när ljuset reflekteras i prismor.

Hundens hoppande efter humlor som retsamt surrar kring hennes huvud får mig att le och hon tittar förebrående på mig och lägger ner huvudet på tassarna med en djup suck.

Småfåglarna som suttit vid fågelbordet och burrat upp sig för att stänga vinterns köld ute från sina små kroppar bygger bo i holkarna medan de ivrigt pockar på varandra uppmärksamhet. Studerar och inspekterar sina hyreshus som är fästa på trädstammarna innan de tar det slutgiltiga beslutet hur deras avkommor ska få de bästa och mest skyddade reden.

På många år kan jag nu unna mig att njuta av den lediga tid jag har att förvalta. Följa knoppar som sprängs och höra hur sjöfåglarna håller konsert nere vid strandkanten. Känner mig glad och nöjd med att ha lagt allt ansvar bakom mig, det är först nu det verkligen har smält in i mitt inre och frihetskänslan fyller alla mina sinnen.

Solen ger mig tillbaka min energi som jag tappat en del av under de mörka månaderna och jag ser fram mot den fortsatta våren som snart övergår i försommar. Den bästa tiden på hela året.

I augusti har vi bokat en resa som ska gå genom delar av Gotland och vi ska färdas på våra cyklar tillsammans med vår dotter, barnbarn och svärson. En resa att se fram mot men inte längta till utan istället ta vara på varje dag och fylla den med positivt innehåll. Inge längta, stanna upp i nuet och låta tiden långsamt sippra i små portioner för att på så sätt hålla kvar den så länge som möjligt.

Tiden är snabb och den tid vi lägger bakom oss får vi aldrig tillbaka. Jag har kommit till det stadiet i livet att jag inte längre kan tänka att jag har tiden framför mig. Men jag kan tänka att jag ska ta vara på tiden och försöka förvalta den som en dyrbar gåva.

Trasiga ögon och en höna

Har under ett par dagar smält intrycken från vår Värmlandsresa vi gjorde under helgen. Till orten där vi byggde vårt första bo, inrättade oss tillsammans med varandra och startade vårt nya liv med nya möjligheter.
Letälven slingrar sig genom byn, förbi Nysunds fina kyrka, 22 km långt vatten som förenar Värmland med Närke.

Varje gång jag är där känner jag saknaden, inte bara av vårt första riktiga hem, den lilla röda stugan med vita knutar som renoverades under många långa timmar, där våra barn kom till världen, där vi arbetade tillsammans sida vid sida. Jag känner även saknaden av de vänner vi hade där, gemenskapen som ofta handlade om helt vanlig vardagsgemenskap. Den saknaden kändes så stark när vi åkte hem efter att ha tillbringat ett dygn med vänner som finns kvar där, lever sina vanliga liv men utan oss. Märklig känsla.

Det finns även minnen som jag tryckt undan, som är små fragment av ett förflutet där okunskap och rädsla sammanflätas. Helgens resa fick dessa minnen att vakna till liv, jag kunde sätta ord på dem och arbetade mig upp till en inre känslomässig storm.

Ett barn är fött, ett barn inte riktigt som andra. Ett barn ska börja skolan och en proteststorm väcks från vissa håll, inget annorlunda får förekomma, rubba inte det normala, blanda inte in det som är annorlunda bland våra icke annorlunda barn. Vi svalde och det annorlunda barnet såg förväntansfullt fram mot sin första skoldag.

Idag är barnet en vuxen kvinna, hon är själv mamma och har ett arbete som förmedlar kärlek, omsorg och att vi alla är lika inför Gud. Kvinnan var inbjuden till sin barndoms by för att föreläsa om det annorlunda.
Längst fram i en kyrka som på den tiden tillhörde Missionsförsamlingen och som hennes farfar varit med och byggt upp, där hennes farmor omslutit sitt barnbarn i bön, där längst fram fick hon berätta för sjuttiofyra personer om sitt liv.

"Jag ser nästan inget, lite åt sidorna, ungefär som en höna" inledde kvinnan sitt föredrag. Små osäkra fniss, men när kvinnan själv log stort kunde fnisset övergå i skratt.

Det annorlunda kanske inte är så annorlunda ändå.

Stark och säker stod hon där i den kyrka hennes farfar varit med och byggt upp. Bjöd på sig själv och det som är annorlunda i andras ögon. Hennes ögon är inte seende men hon har förmågan att se in i en människa som inte kan maskera sig med ett leende vilket inte når upp till ögonen. Med andra sinnen känner lär hon känna de människor hon möter oavsett om de uppfyller normen över en perfekt modell av det som anses vara normalt eller inte.

Med ömhet, stolthet och kärlek såg jag på kvinnan som är mitt barn medan en av hennes små döttrar sov stilla i min famn och när hon vaknade hade hon lämnat en fläck av saliv på min blusärm.
Hon och hennes systrar växer upp i en familj där inget är onormalt, vilken styrka det kommer att ge dem i framtiden!