Ägg på tre språk och krånglande fendrar

Ostadigt väder med spridda skurar har avlöst förmiddagens väder som i folkmun kallas "fint väder".
Solsken med andra ord.
Jag är en upprorsmakerska som vänder mig mot den etablerade vädermässiga sommarordningen och kallar mig för rebell. Därmed hänger jag tvätten ute på klädstrecket och trotsar de spridda skurarna. Det är sommar och om sommaren plockar jag blåklint, mandelblom och rosenskära samt hänger ut tvätten på tork. Skulle aldrig komma på tanken att göra avkall på den seden.

På förmiddagen begav jag mig till vår lokala äggproducent.
Hur många flak får det lov att vara? frågade hönsmamman.
Jag svarade på tre olika språk. Spanska, finska och engelska. Tänkte att det kanske kommer turister från andra länder och vill köpa ägg av henne och då är det bäst att friska upp språkkunskaperna en aning.
Hon räckte upp tre fingrar i luften och skrattade. Hon förstod budskapet och höll därefter upp dörren åt mig så jag riskfritt kunde ta mig ut till bilen med tre flak nyvärpta ägg.

Färden gick därefter vidare till Brådtom sluss. Madde i caféet hade bakat äppelmuffins. En tillresande trubadur från Norrköping satt tillsammans med sin fru vid ett av borden. Han plockade fram sin gitarr, spelade och sjöng några käcka visor allt medan en ensam motorcyklist med flätat skägg rökte cigarr och stampade takten med foten.

Några segelbåtsturister syntes inte till. Göta kanal befinner sig i stiltje i väntan på den stora anstormningen.
En orm, tjock som en innerslang till ett lastbilsdäck slingrade sig en centimeter framför mina fötter och föll med ett plumsande ner i kanalens bruna vatten och försvann.
Motorcyklisten fimpade cigarren och mullrade iväg på sin hoj. Trubaduren tackade för visat musikaliskt intresse, tog frugan i handen och for tillbaka till Peking.

Bara vädret blir stabilt ska maken och jag åka cykel till Brådtom sluss. Äta äppelmuffins och titta på båtarna som slussar sig upp från Mem till Motala. Eller tvärt om. Det är inte lätt att veta vilken väg motordrivna segelbåtsturister tänker ta i sina försök att besegra Göta kanal. Det kan vara nog så vanskligt och tära hårt på den äktenskapliga lyckan.

Blir det allt för besvärligt med fendrar och tampar kan det kännas skönt att kliva av flytetyget och varva ner hos Viveca och Madde i Brådtom. En oas i det lilla formatet som bjuder på lantlig idyll, trevlig atmosfär och utomordentligt gott fika.

Rekommenderas!

Blå syrener och en randig dassmatta

Nu blommar syrenerna. Mina absoluta favoritblommor. För tankarna tillbaka till den tid då våra barn fick sommarlov. Då blommade alltid våra syrener. Jag plockade in stora buketter som jag ställde bredvid den hembakade tårtan. En liten sommarlovspresent, blomsterkrans åt flickorna, en blomma i finskjortans knapphål åt pojken. Jag älskade tiden då barnen hade sommarlov och var hemma om dagarna. Trots att det är länge sedan förnimmer jag fortfarande känslan av välbehag då vi lämnade skolavslutningen och sommaren låg framför oss.

Bonnsyrener ska det vara, inget annat duger åt mig.
Nu för tiden har syrenerna följt med i utvecklingen när allt ska gå snabbt. Blommar tidigt och under en kort period. Det gäller att hänga på och njuta av dofterna och ögonfröjden. Samt hinna med att koka saft på de blå blomklasarna.

Som minnesgoda läsare kanske kommer ihåg så har jag blivit utsedd av en hembygdsförening att försöka vara behjälplig med att hitta ett utedass som skulle passa utanför hembygdsgården.
En uppgift som jag tar på största allvar, för inget är så viktigt som ett fullgott avträde.
Idag har jag stämt möte med en man och vi ska tillsammans dryfta dassfrågan. Jag ser med stor spänning fram mot detta möte och vad det ska leda till.
Har en känsla av att det kan bli en svårlöst uppgift för det är ont om utmärkta torrdass nu för tiden.

Vi äger dock ett dass men det är inte förhandlingsbart. Det ska stå där det står för det är en form av kulturskatt. Jag har dekorerat dasset med porträtt av kungaparet, två tavlor föreställande godiskarameller samt en kruka med torkade växter. På golvet ligger en hemvävd matta i blått och vitt. Det hela är mycket hemtrevligt och pittoreskt och dasset är beläget vid vårt andra hus som ligger strax bakom vårt ordinarie bostadshus. Den som gästar oss och väljer att sova i vårt gästhus kan även välja att gå på utedasset vid behov. Det är bara att lätta på haspen och träda in i avträdet och slå sig till ro på fjölen.

När vi bodde i Värmland var vi också ägare av ett utedass. Vi nyttjade det aldrig och det var torrlagt efter att ha stått tomt under många år. Maken bror med fru köpte ett hus av oss som vi styckat av från gården och då blev de nödd och tvungen att införskaffa sig en bekvämlighetsinrättning. De ansåg vårt gamla dass vara lämpligt varpå maken helt sonika lyfte det från dess grund och forslade bort det till det nyinköpta huset med hjälp av traktorgrävaren.
Än idag nyttjas vårt gamla dass och vi har inte nåtts av några som helst klagomål utan det tycks ha fungerat tillfredsställande under alla år.

Själva har vi numera vattenklosett och det är en fröjd att slå sig ner på den vita sittringen och i lugn och ro uträtta det som ska uträttas utan några förestående arrangemang en förbränningstoalett medför.

Nu bär det snart iväg mot mitt ärofyllda uppdrag som dass-sökare men först ska slå en lov runt syrenbusken och insupa doften av sommarlov. Blunda och tänka tillbaka på tider då barnen var små.

En husmorsdröm och plommonspäckad gris

Egentligen skulle vi såga ner vårt gamla äppelträd. Det är ihåligt, murket och bär ingen frukt. Varje försommar sätter trädet dock fart med att blomma.Vem kan ha hjärta att såga ner ett gammalt ihåligt äppelträd då det är i sin fagraste blom? Därför får det stå kvar och hänge sig åt sitt eget förfall bäst det gitter.

Idag känner jag mig så där äckligt präktig. Enda dagen i denna vecka som jag är ledig och kan ägna mig åt diverse hushållsbestyr. Matbrödsbak, tvätt, strykning av den torra tvätten och städning. För att spä på min prudentlighet har jag även tillrett en skinkstek. Plommonspäckad dessutom. Det finns ingen hejd på mitt husmoderliga handlag. Ära och berömmelse väntar.

Dock har jag ömmande muskler efter gårdagens frivilligarbete i en annan dams trädgård. Hon poängterade att jag såg ung och spänstig ut där jag låg i hennes buskage och rensade ogräs. Kirskål, närmare bestämt. När jag tagit mig till slutet av arbetet hade kålen allaredan vuxit sig frodig där jag en gång började. Kirskål är skapat av den som vill trädgårdsodlaren illa.

Dörren till skrivarboden står på vid gavel. En aning av sommaren tränger in och sveper runt mina bara fötter. Det är lugnt och stilla, endast fåglarnas kvitter som ljuvlig bakgrundssymfoni.
Annat är det i staden, där fortsätter de nattliga galenskaperna med bilbränder. Norrköping har hamnat i riksradion och är nu ej allenast känt för sitt utomordentligt bollsäkra fotbollslag. En skam för hela nationen har Norrköping blivit och folk flyr från de eldhärjade stadsdelarna.

Under femton år presenterade Lasse Södergren Norrköping som Stolt Stad i Norrköpings Tidningar.
Budskapet låg i att skammen över att staden varit en ful och vresig arbetarstad tvättats bort. Att något fint och bra under åren höll på att hända och att Norrköpingsborna skulle känna stolthet över sin vackra stad.

Vacker är staden med Motala ström som rinner tvärs igenom, det går inte att komma ifrån. Välskötta parker och trevliga promenadstråk. Men så mycket mer känns det inte just nu att staden har att tillföra. Det känns närmast otryggt att vistas på gator och torg och bostadsområden som kantas med ständiga bråk.
Är tacksam att vi, tillika barn och barnbarn, har vår hemvist på lugnare ort.

Det är Grundlovsdagen och vi har firat med chokladkaka och kaffe. Hade vi haft en norsk flagga skulle ha vi hissat den men får nöja oss med vår egen blå-gula vimpel som dagen till ära hänger slak i sin lina. Glan ligger spegelblank och gårdagens oväder har dragit förbi. Nu väntar vi in supervärmen, den borde komma när som helst. Det gäller bara att härda ut till dess. Kommer den inte i sommar så finns det goda chanser inför nästkommande år. Vi får aldrig ge upp hoppet.

General Knas och ett frieri

Fortsatta skurar och sval temperatur. Om det nu tarvas någon väderleksrapport. Människor är antagligen själva väl medvetna om den typiska svenska sommaren så jag behöver inte uppehålla eventuella läsare med onödig information.

Gårdagen tillbringade jag på Skärblackas egen nationaldag. Huttrade och frös men gör allt för mitt frilansande arbete. Little Roy från Jamaica reggaede så flätorna stod som piskor runt hans ansikte.
Do not touch my rasta, tror jag han sjöng.
No, no, no, never ever, sjöng jag tillbaka.
Han tittade ner på mig och log. Jag ängslades för ett ögonblick att han skulle bjuda upp mig på scenen till en duett. Med det blev det inget av.

Plötsligt dök General Knas upp. Rev av sin nya låt som släpps nästa vecka. Självklart skulle Blacka bli först att få höra Son of Marley.
General Knas var på hemväg, från Linköping till Stockholm, men drogs som en magnet till Bob Marleys minneskonsert utanför vårt Folkets Hus.

När scenen blev tom klev Erik upp med sin Louise. De tillhörde den publika delen av föreställningen. Erik föll på knä och friade till Louise som gråtande ledsagades av den skränande publiken att högt och tydligt ge sitt bifall. Giftermålet sker i oktober.
Ska det ske något stort ska det ske i Skärblacka. I´m just saying...

Min egen älskade höll sig hemma i stugvärmen. Väntade på mig med vin och en skål smågodis. Vi stängde av teven i god tid innan melodifestivalen startade. Ägnade oss istället åt varandra medan innehållet i flaskan sjönk och skålen med godis tog slut.

Idag har vi varit på utflykt. Ända till Mantorp. Utanför travbanan stod ett par kusar och glodde på oss när vi for förbi. De såg regnvåta ut men hade klätts upp i något slags regnställ. Det är bäst att skydda de som springer in pengar så de inte drar på sig förkylning och hosta.

I Mantorp åt vi en värmande nudelsoppa. Till det oljestekta gräshoppor och friterade hönsben. Vi ägnade oss enbart åt soppan. En sak i taget då det gäller främmande maträtter. Måste gå varsamt fram så det inte blir avskräckande redan från början.

Helgen är snart över. I morgon börjar en ny oxvecka. Jag ska vara frivilligarbetare och ägna mig åt att rensa rabatter. Sonen är min arbetsledare och jag gör som han anbefaller.
Ska visst även vara extramatte åt ledarhunden ty så är det sagt.
Ingen dag är den andra lik. Lättja tillhör en av de sju dödssynderna. Mitt leverne kommer aldrig att leda till evig fördömelse, i alla fall inte då det gäller lättja.

Fartfyllda politiker och Blacka reggae

Nu har raggsockorna åkt fram ur strumplådan. Sommaren har övergått till höst. Kortvarig glädje men maken tror dock på en framtid och har satt fart på det lilla vattenfallet i vår trädgårdsdamm.
Han tillhör inte den pessimistiska skaran där jag ingår. Därför fick han en fin present av mig när jag kom hem från dagens frilansuppdrag. För att han är så positivt lagd samt att han aldrig slutat älska mig.
I gengäld bjöd han mig på mjuk pepparkaka och kaffe latte. Vi är ett lyckosamt team som vårdar varandras behov.

Det var en minst sagt uppsluppen stämning utanför grannkommunens kommunhus då Energikontoret i Östergötland inbjudit politiker, tjänstemän och beslutsfattare på en Road Show för elbilar och elcyklar. Speciellt cykeln fångade de samlades stora intresse. Mina tankar nuddade vid  en förskoleklass som flockats kring det eldrivna pedalfordonet.
Då det blev dags för provturer visste jag stundom inte vart jag skulle ta vägen. De styrande i kommunen körde omkring som vettvillingar på den inte allt för stora plattbelagda planen.
En flanerande dam med rollator såg sig förvirrat omkring och manade på sitt hjälpmedel så fort som däcken höll.

Alla ville prova på att vara burkslav. En av de styrande blev så exalterad att han vräkte sig ner i cykelns framförvarande bytta utan att först kontrollera att stödbenet var nere. Det kunde endast sluta på ett sätt vilket det också gjorde. Han kravlade sig upp, rättade till slipsen, borstade av kostymen, tog nya tag om kanten och svingade sig spänstigt tillbaka ner i sittbrunnen.
Det verkar stundom vara mycket roligt att inneha rollen som kommunpolitiker.

Något som är mindre roligt är att i natt har några ligister med hjälp av en molotovcocktail satt eld på bilen för en familj vi är bekanta med. Norrköping har blivit ett mecka för vandaler och skurkar. Det finns ingen hejd på galenskaperna.

Den försvunne studenten i Linköping har hittats död och hans familj kan börja sitt mödosamma sorgearbete. Än återstår frågetecken som kanske aldrig kommer att rätas ut. Att mista sitt barn måste vara värre än något annat.

Glädje och förnöjsamhet blandas med sorg och bedrövelse. Ingen vet vad vi står inför och vad som väntar bakom hörnet. Det är inte värt att spekulera allt för mycket om framtiden.

Det har börjat regna. Tunga droppar faller hårt på taket. Raggsockorna värmer skönt om kalla fötter.
I morgon är det Blacka reggaefestival. Bob Marleys minneskonsert. Fartfyllt och festligt. Då måste solen skina annars blir det blött i rastaflätorna. Scenen är riggad och folket taggat. Något att se fram emot när världen brinner. Det finns ljusglimtar trots allt. Speciellt i Skärblacka.
Jag tänker inte bege mig dit i reggaesockor. Barfota ska det vara annars får det kvitta.