Summa sidvisningar

måndag 2 september 2013

Flugan på ögat



En dag fanns den bara där. Flugan. När jag åt mina måltider rörde den sig närgånget och irriterande runt tallriken, jag viftade bort den och för ett ögonblick lämnade den mig ifred för att åter igen besvära mig.
Flugan blev min ständiga följeslagare, störde utsikten framför tv:n, flaxande med sina halvt genomskinliga vingar framför mitt vänstra öga. Bara när jag blundade lät den mig vara ifred, för att var på plats igen när jag sakta och försiktigt öppnade ögonlocket.
Så ynglade den av sig. Pyttesmå flugor svärmade sig runt den avlånga kroppen. Kvickt rörde de sig runt ur-flugan som hade en mer sävlig framtoning.

Så en dag förstod jag, flugorna tillhörde min kropp. De satt fast i mitt öga, inte på själva linsen, utan inbäddade i glaskroppen. Det var dags att uppsöka sjukvården. Det var då jag fick klart för mig, jag är medelålders!

Glaskroppsavstötning sa läkaren. Vilket fruktansvärt ord! Glaskroppsavstötning. Som drabbar medelålders människor. Uteslutande medelålders.

Ofarligt, men irriterande. Flugorna, både den stora modellen och de små är fortfarande kvar. De lever sitt eget liv där inne i mitt öga och nu tänker jag inte så mycket på det. Men jag har lärt mig att tämja dem. Speciellt den stora. När jag flyttar mitt öga runt i cirklar eller upp och ned bestämmer jag åt vilket håll jag vill att den ska flyga, inte precis något att skryta med, men inte heller något att undanhålla.

Som medelålders dam har jag inte så höga krav på roligheter.  Blir det långtråkigt kan jag ju alltid titta på mina inbyggda husdjur som tydligen bestämt sig för att bo i mitt öga för all framtid.

Det är snart dags att boka tid hos min optiker känns det som. Tror att jag ska ta steget ut och köpa ett par tuffa och lite vågade glasögonbågar den här gången.